Redovisa avsättningar, ansvarförbindelser och eventualtillgångar
Avsättningar och ansvarsförbindelser är osäkra förpliktelser och eventualtillgångar
är osäkra tillgångar vilka hänsyn skall tas till i redovisningen.
En avsättning är en skuld som är osäker med avseende på förfallotidpunkt och belopp enligt IAS 37. En ansvarsförbindelse är enligt IAS 37 en möjlig förpliktelse som härrör från tidigare händelser och beror på osäkra framtida händelser som är utanför redovisningsenhetens kontroll eller en befintlig förpliktelse där det inte är sannolikt att ett utflöde av finansiella resurser kommer att krävas för att reglera förpliktelsen eller att storleken på förpliktelsen inte kan mätas på ett tillförlitligt sätt. En eventualtillgång är enligt IAS 37 en möjlig tillgång som härör från tidigare händelser och beror på osäkra framtida händelser som är utanför redovisningsenhetens kontroll.
IAS 37 beskriver hur avsättningar, ansvarsförbindelser och eventualtillgångar skall redovisas, värderas och vilka upplysningar som skall lämnas i noterna för dessa osäkra förpliktelser och tillgångar.
En avsättning skall enligt IAS 37 redovisas i balansräkningen när:
(a) en redovisningsenhet har en befintlig förpliktelse (legal eller informell) som en följd av en tidigare händelse;
(b) det är troligt att ett utflöde av resurser som innefattar ekonomiska fördelar kommer att krävas för att reglera förpliktelsen; och
(c) en tillförlitlig uppskattning av förpliktelsen belopp kan göras.
Om dessa villkor inte är uppfyllda skall ingen avsättning redovisas.
I sällsynta fall är det inte klart huruvida det finns en befintlig förpliktelse enligt IAS 37. I dessa fall anses en inträffad händelse ge upphov till en befintlig förpliktelse om, med beaktande av all tillgänglig bevisning, det är mer sannolikt att en befintlig förpliktelse föreligger på balansdagen jämfört med att det inte föreligger en befintlig förpliktelse på balansdagen.
En redovisningsenhet skall inte redovisa en ansvarsförbindelse i balansräkningen enligt IAS 37.
En redovisningsenhet skall inte redovisa en eventualtillgång i balansräkningen enligt IAS 37.
Det belopp som redovisas som en avsättning skall vara den bästa uppskattningen av den utbetalning som krävs för att reglera den befintliga förpliktelsen på balansdagen enligt IAS 37.
De risker och osäkerheter som oundvikligen omger många händelser och omständigheter skall beaktas för att uppnå den bästa uppskattningen av en avsättning enligt IAS 37.
Om effekten av tidsvärdet för pengar är väsentlig skall storleken på en avsättning beräknas som nuvärdet av de framtida utbetalningar som väntas krävas för att reglera förpliktelsen enligt IAS 37.
Diskonteringsräntan skall avse det avkastningskrav före skatt som återspeglar den gällande marknadsbedömningen av tidsvärdet för pengar och de risker som är specifika för de framtida utbetalningarna avseende förpliktelsen enligt IAS 37. Diskonteringsräntan skall inte återspegla risker vilka redan hänsyn tagits till vid uppskattningarna av de framtida utbetalningarna.
Framtida händelser som kan påverka det belopp som krävs för att reglera en förpliktelse skall återspeglas i storleken på en avsättning när det finns tillräckliga objektiva bevis för att de kommer att inträffa enligt IAS 37.
Vinster avseende en förväntad avyttring av tillgångar skall inte beaktas vid beräkningen av värdet för en avsättning enligt IAS 37.
Om vissa eller alla av de utgifter som krävs för att reglera en avsättning förväntas ersättas av en annan part skall gottgörelsen enligt IAS 37 redovisas när, och endast när, det är relativt säkert att gottgörelsen kommer att erhållas när redovisningsenheten skall reglera förpliktelsen. Gottgörelsen skall redovisas som en separat tillgång i balansräkningen. Det belopp som redovisas för gottgörelsen får inte överstiga det redovisade beloppet för avsättningen.
I resultaträkningen får gottgörelsen redovisas som en reduktion av den redovisade kostnaden avseende avsättningen enligt IAS 37.
Avsättningar skall omprövas vid slutet av varje rapporteringsperiod och justeras så att de återspeglar den för tillfället bästa uppskattningen enligt IAS 37. Om det inte längre är sannolikt att ett utflöde av resurser som innefattar ekonomiska fördelar kommer att krävas för att reglera förpliktelsen skall avsättningen återföras.
En avsättning skall endast tas i anspråk för de utgifter som avsättningen urprungligen var avsedd för enligt IAS 37.
Avsättningar får inte göras för framtida rörelseförluster enligt IAS 37.
Om en redovisningsenhet har ett förlustkontrakt skall den aktuella förpliktelsen enligt detta kontrakt redovisas som en avsättning enligt IAS 37.
En informell förpliktelse att omstrukturera uppstår endast enligt IAS 37 när en redovisningsenhet:
(a) har en detaljerad formell plan för omstruktureringen som minst beskriver:
(i) verksamheten som omfattas eller en del av en berörd verksamhet som omfattas,
(ii) de viktigaste områdena som påverkas;
(iii) de platser, de befattningar och det ungefärliga antalet anställda som kommer att kompenseras för att avsluta sina tjänster;
(iv) de utgifter som kommer att uppstå, och
(v) när planen kommer att genomföras, och
(b) att redovisningsenheten har skapat en giltig förväntan hos dem som berörs att omstruktureringen kommer att genomföras genom att ha påbörjat genomförandet av planen eller tillkännagivit planens huvuddrag till de som berörs.
Det uppstår ingen skyldighet att sälja en verksamhet förrän redovisningsenheten har ingått ett bindande försäljningsavtal enligt IAS 37.
En avsättning för omstrukturering skall enligt IAS 37 endast omfatta de direkta utgifter som följer av omstruktureringen, vilka är de som är både:
(a) nödvändiga till följd av omstruktureringen, och
(b) inte har med den löpande verksamheten i redovisningsenheten att göra.
För varje klass av avsättningar skall en redovisningsenhet lämna upplysning om:
(a) det redovisade värdet vid periodens början och slut;
(b) ytterligare avsättningar som gjorts under perioden inklusive ökningar av befintliga avsättningar;
(c) belopp som tagits i anspråk under perioden (dvs. uppkommit och debiterats avsättningen);
(d) outnyttjade belopp som återförts under perioden, och
(e) ökningen under perioden av diskonterade belopp som härrör från tidens gång och effekten av eventuella förändringar i diskonteringsräntan.
Jämförande information krävs inte enligt IAS 37.
En redovisningsenhet skall lämna följande upplysningar för varje klass av avsättningar enligt IAS 37:
(a) en kortfattad beskrivning av förpliktelsen och förväntad tidpunkt för eventuellt utflöde av ekonomiska fördelar;
(b) en uppgift om osäkerheterna gällande belopp eller tidpunkt för dessa utflöden. Om det är nödvändigt för att presentera tillräcklig information skall en redovisningsenhet redovisa de viktigaste antagandena som gjorts om framtida händelser, och
(c) beloppen för varje förväntad gottgörelse, med uppgift om belopp för tillgångar som har redovisats avseende gottgörelser.
Om inte sannolikheten för en reglering av en ansvarsförbindelse är ytterst liten skall en redovisningsenhet enligt IAS 37 för varje slag av ansvarsförbindelse per balansdagen lämna en kortfattad beskrivning av ansvarsförbindelsen och om det är praktiskt möjligt:
(a) en uppskattning av dess finansiella effekt, mätt enligt punkterna 36-52 i IAS 37;
(b) en uppgift om osäkerheterna gällande belopp eller tidpunkt för dessa utflöden och
(c) möjligheten till ersättning via gottgörelse.
Om ett inflöde av resurser är troligt skall en redovisningsenhet enligt IAS 37 lämna en kortfattad beskrivning om dessa eventualtillgångar i slutet av rapporteringsperioden och, om det är praktiskt möjligt, en uppskattning av deras finansiella effekt uppskattad i enlighet med de principer som anges i punkterna 36-52 i IAS 37.
Om någon av de uppgifter som krävs enligt punkterna 86 och 89 i IAS 37 inte redovisas på grund av att det är praktiskt omöjligt skall detta faktum anges enligt IAS 37.
I ytterst sällsynta fall kan ingen upplysning lämnas om hela eller delar av den information som krävs enligt punkterna 84-89 i IAS 37 på grund av att det förväntas ha en allvarlig och negativ inverkan på redovisningsenhetens förhandlingsläge i en tvist med andra parter enligt IAS 37. I sådana fall behöver inte redovisningsenheten lämna någon information enligt dessa krav men skall upplysa om tvistens allmänna karaktär tillsammans med det faktum att upplysning inte gjorts samt skälet till att upplysningar inte har lämnats.
Uppdatering: 2009-10-04
En avsättning är en skuld som är osäker med avseende på förfallotidpunkt och belopp enligt IAS 37. En ansvarsförbindelse är enligt IAS 37 en möjlig förpliktelse som härrör från tidigare händelser och beror på osäkra framtida händelser som är utanför redovisningsenhetens kontroll eller en befintlig förpliktelse där det inte är sannolikt att ett utflöde av finansiella resurser kommer att krävas för att reglera förpliktelsen eller att storleken på förpliktelsen inte kan mätas på ett tillförlitligt sätt. En eventualtillgång är enligt IAS 37 en möjlig tillgång som härör från tidigare händelser och beror på osäkra framtida händelser som är utanför redovisningsenhetens kontroll.
IAS 37 beskriver hur avsättningar, ansvarsförbindelser och eventualtillgångar skall redovisas, värderas och vilka upplysningar som skall lämnas i noterna för dessa osäkra förpliktelser och tillgångar.
En avsättning skall enligt IAS 37 redovisas i balansräkningen när:
(a) en redovisningsenhet har en befintlig förpliktelse (legal eller informell) som en följd av en tidigare händelse;
(b) det är troligt att ett utflöde av resurser som innefattar ekonomiska fördelar kommer att krävas för att reglera förpliktelsen; och
(c) en tillförlitlig uppskattning av förpliktelsen belopp kan göras.
Om dessa villkor inte är uppfyllda skall ingen avsättning redovisas.
I sällsynta fall är det inte klart huruvida det finns en befintlig förpliktelse enligt IAS 37. I dessa fall anses en inträffad händelse ge upphov till en befintlig förpliktelse om, med beaktande av all tillgänglig bevisning, det är mer sannolikt att en befintlig förpliktelse föreligger på balansdagen jämfört med att det inte föreligger en befintlig förpliktelse på balansdagen.
En redovisningsenhet skall inte redovisa en ansvarsförbindelse i balansräkningen enligt IAS 37.
En redovisningsenhet skall inte redovisa en eventualtillgång i balansräkningen enligt IAS 37.
Det belopp som redovisas som en avsättning skall vara den bästa uppskattningen av den utbetalning som krävs för att reglera den befintliga förpliktelsen på balansdagen enligt IAS 37.
De risker och osäkerheter som oundvikligen omger många händelser och omständigheter skall beaktas för att uppnå den bästa uppskattningen av en avsättning enligt IAS 37.
Om effekten av tidsvärdet för pengar är väsentlig skall storleken på en avsättning beräknas som nuvärdet av de framtida utbetalningar som väntas krävas för att reglera förpliktelsen enligt IAS 37.
Diskonteringsräntan skall avse det avkastningskrav före skatt som återspeglar den gällande marknadsbedömningen av tidsvärdet för pengar och de risker som är specifika för de framtida utbetalningarna avseende förpliktelsen enligt IAS 37. Diskonteringsräntan skall inte återspegla risker vilka redan hänsyn tagits till vid uppskattningarna av de framtida utbetalningarna.
Framtida händelser som kan påverka det belopp som krävs för att reglera en förpliktelse skall återspeglas i storleken på en avsättning när det finns tillräckliga objektiva bevis för att de kommer att inträffa enligt IAS 37.
Vinster avseende en förväntad avyttring av tillgångar skall inte beaktas vid beräkningen av värdet för en avsättning enligt IAS 37.
Om vissa eller alla av de utgifter som krävs för att reglera en avsättning förväntas ersättas av en annan part skall gottgörelsen enligt IAS 37 redovisas när, och endast när, det är relativt säkert att gottgörelsen kommer att erhållas när redovisningsenheten skall reglera förpliktelsen. Gottgörelsen skall redovisas som en separat tillgång i balansräkningen. Det belopp som redovisas för gottgörelsen får inte överstiga det redovisade beloppet för avsättningen.
I resultaträkningen får gottgörelsen redovisas som en reduktion av den redovisade kostnaden avseende avsättningen enligt IAS 37.
Avsättningar skall omprövas vid slutet av varje rapporteringsperiod och justeras så att de återspeglar den för tillfället bästa uppskattningen enligt IAS 37. Om det inte längre är sannolikt att ett utflöde av resurser som innefattar ekonomiska fördelar kommer att krävas för att reglera förpliktelsen skall avsättningen återföras.
En avsättning skall endast tas i anspråk för de utgifter som avsättningen urprungligen var avsedd för enligt IAS 37.
Avsättningar får inte göras för framtida rörelseförluster enligt IAS 37.
Om en redovisningsenhet har ett förlustkontrakt skall den aktuella förpliktelsen enligt detta kontrakt redovisas som en avsättning enligt IAS 37.
En informell förpliktelse att omstrukturera uppstår endast enligt IAS 37 när en redovisningsenhet:
(a) har en detaljerad formell plan för omstruktureringen som minst beskriver:
(i) verksamheten som omfattas eller en del av en berörd verksamhet som omfattas,
(ii) de viktigaste områdena som påverkas;
(iii) de platser, de befattningar och det ungefärliga antalet anställda som kommer att kompenseras för att avsluta sina tjänster;
(iv) de utgifter som kommer att uppstå, och
(v) när planen kommer att genomföras, och
(b) att redovisningsenheten har skapat en giltig förväntan hos dem som berörs att omstruktureringen kommer att genomföras genom att ha påbörjat genomförandet av planen eller tillkännagivit planens huvuddrag till de som berörs.
Det uppstår ingen skyldighet att sälja en verksamhet förrän redovisningsenheten har ingått ett bindande försäljningsavtal enligt IAS 37.
En avsättning för omstrukturering skall enligt IAS 37 endast omfatta de direkta utgifter som följer av omstruktureringen, vilka är de som är både:
(a) nödvändiga till följd av omstruktureringen, och
(b) inte har med den löpande verksamheten i redovisningsenheten att göra.
För varje klass av avsättningar skall en redovisningsenhet lämna upplysning om:
(a) det redovisade värdet vid periodens början och slut;
(b) ytterligare avsättningar som gjorts under perioden inklusive ökningar av befintliga avsättningar;
(c) belopp som tagits i anspråk under perioden (dvs. uppkommit och debiterats avsättningen);
(d) outnyttjade belopp som återförts under perioden, och
(e) ökningen under perioden av diskonterade belopp som härrör från tidens gång och effekten av eventuella förändringar i diskonteringsräntan.
Jämförande information krävs inte enligt IAS 37.
En redovisningsenhet skall lämna följande upplysningar för varje klass av avsättningar enligt IAS 37:
(a) en kortfattad beskrivning av förpliktelsen och förväntad tidpunkt för eventuellt utflöde av ekonomiska fördelar;
(b) en uppgift om osäkerheterna gällande belopp eller tidpunkt för dessa utflöden. Om det är nödvändigt för att presentera tillräcklig information skall en redovisningsenhet redovisa de viktigaste antagandena som gjorts om framtida händelser, och
(c) beloppen för varje förväntad gottgörelse, med uppgift om belopp för tillgångar som har redovisats avseende gottgörelser.
Om inte sannolikheten för en reglering av en ansvarsförbindelse är ytterst liten skall en redovisningsenhet enligt IAS 37 för varje slag av ansvarsförbindelse per balansdagen lämna en kortfattad beskrivning av ansvarsförbindelsen och om det är praktiskt möjligt:
(a) en uppskattning av dess finansiella effekt, mätt enligt punkterna 36-52 i IAS 37;
(b) en uppgift om osäkerheterna gällande belopp eller tidpunkt för dessa utflöden och
(c) möjligheten till ersättning via gottgörelse.
Om ett inflöde av resurser är troligt skall en redovisningsenhet enligt IAS 37 lämna en kortfattad beskrivning om dessa eventualtillgångar i slutet av rapporteringsperioden och, om det är praktiskt möjligt, en uppskattning av deras finansiella effekt uppskattad i enlighet med de principer som anges i punkterna 36-52 i IAS 37.
Om någon av de uppgifter som krävs enligt punkterna 86 och 89 i IAS 37 inte redovisas på grund av att det är praktiskt omöjligt skall detta faktum anges enligt IAS 37.
I ytterst sällsynta fall kan ingen upplysning lämnas om hela eller delar av den information som krävs enligt punkterna 84-89 i IAS 37 på grund av att det förväntas ha en allvarlig och negativ inverkan på redovisningsenhetens förhandlingsläge i en tvist med andra parter enligt IAS 37. I sådana fall behöver inte redovisningsenheten lämna någon information enligt dessa krav men skall upplysa om tvistens allmänna karaktär tillsammans med det faktum att upplysning inte gjorts samt skälet till att upplysningar inte har lämnats.
Uppdatering: 2009-10-04
Copyright 2009 © Arsredovisning.biz