Redovisa nedskrivningar
Ett nedskrivningsbehov utgör det belopp med vilket det redovisade värdet för en
tillgång eller en kassagenererande enhet överstiger återvinningsvärdet enligt IAS
36 och när ett nedskrivningsbehov föreligger skall en nedskrivning göras.
Återvinningsvärdet är det högsta av nettoförsäljningsvärdet (verkligt värde minus
försäljningskostnader) och nyttjandevärdet enligt IAS 36. Nyttjandevärdet är nuvärdet
av de framtida kassaflöden som förväntas kunna erhållas från en tillgång eller kassagenererande
enhet.
IAS 36 anger de metoder som en redovisningsenhet skall tillämpa för att försäkra
sig om att dess tillgångar inte värderas högre än återvinningsvärdet.
En redovisningsenhet skall enligt IAS 36 i slutet av varje rapporteringsperiod utvärdera
om det finns någon indikation på att en tillgång kan ha minskat i värde. Om någon
sådan indikation finns skall redovisningsenheten beräkna återvinningsvärdet för
tillgången.
Oavsett om det finns någon indikation på ett nedskrivningsbehov eller inte skall
en redovisningsenhet också enligt IAS 36:
(a) testa en immateriell tillgång med obegränsad nyttjandeperiod eller en immateriell
tillgång som ännu inte är tillgängliga för användning årligen för nedskrivningsbehov
genom att jämföra dess redovisade värde med återvinningsvärdet. Denna prövning av
nedskrivningsbehovet kan utföras när som helst under ett räkenskapsår förutsatt
att den utförs vid samma tidpunkt varje år. Olika immateriella tillgångar kan prövas
för nedskrivningsbehov vid olika tidpunkter. Men om en immateriell tillgång redovisades
för första gången under räkenskapsåret skall den testas för nedskrivningsbehov före
utgången av redovisningsperioden.
(b) goodwill som förvärvats i ett rörelseförvärv skall testas för nedskrivningsbehov
årligen i enlighet med punkterna 80-99 i IAS 36.
Vid bedömningen av om det finns någon indikation på att en tillgång kan ha minskat
i värde skall redovisningsenheten som ett minimum beakta följande enligt IAS 36:
(a) om en tillgångs marknadsvärde under perioden har minskat väsentligt mer än vad
som kan förväntas till följd av tidens gång eller normal användning.
(b) väsentliga förändringar med en negativ effekt på företaget har ägt rum under
perioden eller kommer att äga rum inom en snar framtid i den tekniska, marknadsmässiga,
ekonomiska eller rättsliga miljön i vilken företaget verkar eller på marknaden som
tillgången tillhör.
(c) marknadsräntorna eller andra avkastningskrav har ökat under perioden och dessa
ökningar kan komma att påverka den diskonteringsränta som används för att beräkna
en tillgångs nyttjandevärde och minska återvinningsvärdet väsentligt.
(d) det redovisade värdet av nettotillgångarna (eget kapital) i företaget är större än börsvärdet.
(e) det finns bevis för inkurans eller fysisk skada avseende en tillgång.
(f) betydande förändringar med en negativ effekt på företaget har ägt rum under
perioden eller förväntas äga rum inom en snar framtid som påverkar omfattningen
eller sättet för tillgångens användning.
(g) det finns bevis från interna rapporter som visar på att det ekonomiska resultatet
av en tillgång är eller kommer att bli sämre än väntat.
(h) för en investering i ett dotterföretag, gemensamt styrda företag och intresseföretag,
redovisar ägarföretaget en utdelning från investeringen och bevis finns tillgängliga
som visar att:
(i) det redovisade värdet av investeringen i moderföretagets redovisning överskrider
det redovisade värdet i koncernredovisningen av investeringsobjektets nettotillgångar,
inklusive tillhörande goodwill, eller
(ii) utdelningen överstiger nettoresultatet för dotterföretaget, det gemensamt styrda
företaget och intresseföretaget under den period då utdelning lämnas.
Följande faktorer skall återspeglas i beräkningen av en tillgångs nyttjandevärde
enligt IAS 36:
(a) en uppskattning av de framtida kassaflöden som redovisningsenheten förväntar
sig erhålla från tillgången;
(b) förväntningar om eventuella variationer i storleken eller tidpunkten för dessa
framtida kassaflöden,
(c) tidsvärdet av pengar, representerat av den gällande riskfria marknadsräntan;
(d) priset för risken i tillgången, och
(e) andra faktorer såsom bristande likviditet, vilket marknadsaktörer skulle återspegla
i prissättningen av de framtida kassaflöden som redovisningsenheten förväntar sig
att erhålla från tillgången.
Vid beräkning av nyttjandevärdet skall en redovisningsenhet enligt IAS 36:
(a) basera kassaflödesprognoser på rimliga och verifierbara antaganden som utgör
företagsledningens bästa uppskattning av de ekonomiska förhållanden som kommer att
råda under den återstående nyttjandeperiod av tillgången. Större vikt skall tillmätas
externa bevis.
(b) basera kassaflödesprognoser på den senaste finansiella budgeten/prognosen som
godkänts av företagsledningen, hänyn skall dock inte tas till uppskattade framtida
inbetalningar eller utbetalningar som väntas uppstå på grund av framtida omstruktureringar
eller från förbättringar av tillgångens prestanda. De uppskattningar som baseras på
dessa budgetar/prognoser skall omfatta en period om högst fem år såvida inte en
längre period kan motiveras.
(c) uppskattade framtida kassaflöden bortom den period som omfattas av de den senaste
budgeten/prognosen skall ske genom extrapolering baserat på denna budget/prognos
med antagande om en oförändrad eller avtagande tillväxttakt om inte en ökande tillväxttakt
kan motiveras. Tillväxttakten får inte överstiga den långsiktiga genomsnittliga
tillväxttakten för de produkter, branscher eller länder där redovisningsenheten
är verksam, eller för marknaden där tillgången används, om inte en högre nivå kan
motiveras.
Uppskattningar av framtida kassaflöden skall enligt IAS 36 innehålla:
(a) beräkningar av inbetalningar från den fortsatta användningen av tillgången,
(b) prognoser över utbetalningar som är nödvändiga för att generera inbetalningar
från fortsatt användning av tillgången (inklusive utbetalningar för att förbereda
tillgången för användning) och kan hänföras direkt, eller fördelas på ett rimligt
och konsekvent sätt, till tillgången, och
(c) nettokassaflödena som eventuellt erhålls eller erläggs vid avyttring av tillgången
när nyttjandeperioden är slut.
Framtida kassaflöden skall uppskattas för tillgången i sitt befintliga skick enligt
IAS 36. Uppskattningar av framtida kassaflöden ska inte omfatta uppskattade framtida
inbetalningar eller utbetalningar som förväntas uppstå:
(a) vid en framtida omstrukturering som redovisningsenheten ännu inte bundit sig
till, eller
(b) vid en förbättring av tillgångens prestanda.
Uppskattningar av framtida kassaflöden skall enligt IAS 36 inte omfatta:
(a) inbetalningar
eller utbetalningar från finansieringsverksamheten; eller
(b) inbetalningar eller
utbetalningar av inkomstskatter.
Uppskattningen av det nettokassaflöde som väntas erhållas eller erläggas vid avyttringen
av en tillgång vid slutet av nyttjandeperioden skall vara det belopp som en redovisningsenhet
räknar med att erhålla vid en försäljning mellan kunniga och villiga parter på armlängds
avstånd med avdrag för uppskattade avyttringskostnader enligt IAS 36.
Diskonteringsräntan skall utgöras av ett avkastningskrav före skatt enligt IAS 36
som skall avspegla marknadens gällande bedömningar av:
(a) pengars tidsvärde, och
(b) de risker som är specifika för den tillgång vilka inte tagits hänsyn till i
uppskattningarna av det framtida kassaflödet.
Om, och endast om, återvinningsvärdet för en tillgång understiger dess redovisade
värde skall det redovisade värdet på tillgången skrivas ned till sitt återvinningsvärde
enligt IAS 36. Denna reducering utgör en nedskrivning.
En nedskrivning skall omedelbart redovisas som kostnad i resultaträkningen enligt
IAS 36 såvida inte tillgången redovisas till omvärderat belopp i enlighet med en
annan standard (till exempel i enlighet med omvärderingsmetoden i IAS 16). Eventuell
nedskrivning av en omvärderad tillgång skall behandlas som en omvärderingsförlust
i enlighet med denna andra standard.
När det beräknade beloppet för en nedskrivning är större än det redovisade värdet
för den nedskrivna tillgången skall en redovisningsenhet redovisa en skuld om, och
endast om, det krävs av en annan standard enligt IAS 36.
Efter att en nedskrivning har redovisats skall avskrivningarna för tillgången justeras
i kommande perioder för att fördela tillgångens reviderade redovisade värde exklusive
dess restvärde på ett systematiskt sätt över dess återstående nyttjandeperiod
enligt IAS 36.
Om det finns indikationer på att en tillgång kan ha minskat i värde skall återvinningsvärdet
beräknas för denna tillgång enligt IAS 36. Om det inte är möjligt att fastställa
återvinningsvärdet för enskilda tillgångar skall en redovisningsenhet bestämma återvinningsvärdet
för den kassagenererande enhet till vilken tillgången hör (tillgångens kassagenererande
enhet).
Om det finns en aktiv marknad för de produkter som produceras av en tillgång eller
grupp av tillgångar skall denna tillgång eller grupp av tillgångar identifieras
som en kassagenererande enhet enligt IAS 36 även om en del eller hela produktionen
används internt. Om de inbetalningar som genereras av varje tillgång eller kassagenererande
enhet påverkas av internprissättning skall redovisningsenheten använda företagsledningens
bästa uppskattning av framtida marknadspriser som skulle avtalats vid transaktioner
på armlängds avstånd för att uppskatta:
(a) framtida inbetalningar som används för att fastställa tillgångens eller den
kassagenererande enhetens nyttjandevärde; och
(b) framtida utbetalningar som används för att bestämma nyttjandevärdet för andra
tillgångar eller kassagenererande enheter som berörs av internprissättningen.
Kassagenererande enheter skall identifieras konsekvent från en period till en annan
för samma tillgång eller typer av tillgångar såvida inte en förändring är motiverad
enligt IAS 36. En kassagenererande enhet är den minsta identifierbara grupp av tillgångar
som genererar inbetalningar som i stor grad är oberoende av de inbetalningar som
genereras från andra tillgångar eller grupper av tillgångar enligt IAS 36.
Det redovisade värdet för en kassagenererande enhet skall fastställas på ett sätt
som överensstämmer med hur återvinningsvärdet för den kassagenererande enheten bestäms
enligt IAS 36.
Vid nedskrivningstest av goodwill som förvärvats i ett företagsförvärv skall enligt
IAS 36, från förvärvstidpunkten, goodwill fördelas på var och en av förvärvarens
kassagenererande enheter, eller grupper av kassagenererande enheter, som förväntas
dra nytta av synergier i företagskombinationen, oavsett om andra tillgångar eller
skulder i det förvärvade företaget fördelats till dessa kassagenererande enheter
eller grupper av kassagenererande enheter eller inte. Varje kassagenererande enhet
eller grupp av kassagenererande enheter som goodwill har fördelats till skall:
(a) representera den lägsta nivån inom företaget där goodwill övervakas i den interna
styrningen, och
(b) inte vara större än ett rörelsesegment som bestämts i enlighet med IFRS 8 (Rörelsesegment).
Om den initiala fördelningen av goodwill som förvärvats i ett rörelseförvärv inte
kan avslutas före utgången av det räkenskapsår då företagsförvärvet skett skall
denna initiala fördelning vara klar före utgången av det första räkenskapsår som
inleds efter förvärvstidpunkten enligt IAS 36.
Om goodwill har allokerats till en kassagenererande enhet och redovisningsenheten
avyttrar en verksamhet inom den här enheten skall den goodwill som är förknippad
med den här avyttrade verksamheten enligt IAS 36:
(a) inkluderas i det redovisade värdet för verksamheten vid fastställandet av vinsten
eller förlusten avseende avyttringen, och
(b) mätas på grundval av det relativa värdet avseende den verksamhet som avyttras
och den del av den kassagenererande enheten som behålls om inte redovisningsenheten
kan visa att någon annan metod bättre återspeglar den goodwill som hör till den
avyttrade verksamheten.
Om en redovisningsenhet omorganiserar sin rapporteringsstruktur på ett sätt som
förändrar sammansättningen av en eller flera kassagenererande enheter till vilka
goodwill har fördelats skall goodwill omfördelas till de berörda enheterna enligt
IAS 36. Denna omfördelning skall utföras med en relativvärdemetod (procentuell fördelning)
som liknar den som används när en redovisningsenhet avyttrar en verksamhet inom
en kassagenererande enhet om inte redovisningsenheten kan visa att någon annan metod
bättre återspeglar den goodwill som förknippas med de omorganiserade enheterna.
När goodwill hör till en kassagenererande enhet men inte har fördelats till den
är kassagenererande enheten skall den kassagenerande enheten testas för nedskrivningsbehov
enligt IAS 36 när det finns en indikation på att enheten kan ha minskat i värde
genom att jämföra enhetens redovisade värde, exklusive goodwill, med återvinningsvärdet.
Eventuell nedskrivning ska redovisas i enlighet med punkt 104 i IAS 36.
En kassagenererande enhet till vilken goodwill har fördelats skall testas för nedskrivningsbehov
årligen enligt IAS 36, och närhelst det finns en indikation på att den kassagenerande
enheten kan ha minskat i värde, genom att jämföra det redovisade värdet för den
kassagenererande enheten, inklusive goodwill, med återvinningsvärdet för enheten.
Om återvinningsvärdet för den kassagenererande enheten överstiger det redovisade
värdet för den kassagenererande enheten skall enheten och den goodwill som tilldelats
den här enheten inte anses ha minskat i värde. Om det redovisade värdet för den
kassagenererande enheten överstiger återvinningsvärdet för enheten skall redovisningsenheten
redovisa nedskrivning i enlighet med punkt 104 i IAS 36.
Det årliga nedskrivningstestet för en kassagenererande enhet till vilken goodwill
har fördelats kan utföras när som helst under ett räkenskapsår förutsatt att testet
utförs vid samma tidpunkt varje år. Olika kassagenererande enheter kan testas för
nedskrivningsbehov vid olika tidpunkter. Om en del eller all goodwill som fördelats
till en kassagenererande enhet har förvärvats i ett företagsförvärv under det aktuella
räkenskapsåret skall redovisningsenheten göra ett nedskrivningstest av den kassagenererande
enheten före utgången av det aktuella räkenskapsåret.
Om de tillgångar som tillhör en kassagenererande enhet till vilken goodwill har
tilldelats testas för nedskrivningsbehov vid samma tidpunkt som den kassagenererande
enheten som innehåller goodwill skall dessa tillgångar enligt IAS 36 testas för
nedskrivningsbehov innan det att den kassagenerande enheten som innehåller goodwill
testas för nedskrivningsbehov. Om de kassagenererande enheter som tillhör en grupp
av kassagenererande enheter till vilken goodwill har fördelats testas för nedskrivningsbehov
vid samma tidpunkt som den grupp av kassagenererande enheter som innehåller goodwill
skall de enskilda kassagenererande enheterna testas för nedskrivningsbehov innan
den grupp av kassagenererande enheter som innehåller goodwill testas för goodwill.
Den senaste detaljerade beräkningen av återvinningsvärdet som gjorts i en tidigare
period avseende en kassagenererande enhet till vilken goodwill har tilldelats kan
användas vid nedskrivningstestet för denna kassagenererande enheten under den aktuella
perioden förutsatt att samtliga av följande kriterier är uppfyllda enligt IAS 36:
(a) de tillgångar och skulder som ingår i den kassagenererande enheten inte har
förändrats nämnvärt sedan den senaste beräkningen av återvinningsvärdet;
(b) det senast beräknade återvinningsvärdet uppgick till ett belopp som översteg
det redovisade värdet för den kassagenerande enheten med avsevärd marginal, och
(c) baserat på en analys av inträffade händelser och förändrade omständigheter sedan
den senaste beräkningen av återvinningsvärdet bedöms sannolikheten vara ytterst
liten att det aktuella återvinningsvärdet skulle vara mindre än det redovisade värdet.
Vid ett nedskrivningstest av en kassagenererande enhet skall en redovisningsenhet
identifiera alla gemensamma tillgångar som avser den kassagenererande enhet som
är föremål för översyn enligt IAS 36. Gemensamma tillgångar är andra tillgångar
än goodwill som bidrar till framtida kassaflöden för både den kassagenererande enhet
som granskas och andra kassagenererande enheter enligt IAS 36. Om en del av det
redovisade värdet av de gemensamma tillgångarna:
(a) kan fördelas på ett rimligt och konsekvent sätt till denna enhet skall redovisningsenheten
jämföra det redovisade värdet för den kassagenerande enheten, inklusive andelen
av det redovisade värdet för de gemensamma tillgångar som fördelats till enheten,
med återvinningsvärdet. Eventuell nedskrivning ska redovisas i enlighet med punkt
104 i IAS 36.
(b) inte kan fördelas på ett rimligt och konsekvent sätt till den kassagenererande
enheten skall redovisningsenheten:
(i) jämföra det redovisade värdet för den kassagenererande enheten, exklusive gemensamma
tillgångar, med dess återvinningsvärde och redovisa eventuell nedskrivning i enlighet
med punkt 104 i IAS 36;
(ii) identifiera den minsta grupp av kassagenererande enheter som innehåller kassagenererande
enheter under granskning till vilka en del av det redovisade värdet av de gemensamma
tillgångarna kan fördelas på ett rimligt och konsekvent sätt, och
(iii) jämföra det redovisade värdet för denna grupp av kassagenererande enheter,
inklusive det redovisade värdet för den del av de gemensamma tillgångarna som tilldelats
denna grupp av enheter, med återvinningsvärdet för gruppen av kassagenerande enheter.
Eventuell nedskrivning ska redovisas i enlighet med punkt 104 i IAS 36.
En nedskrivning skall redovisas för en kassagenererande enhet (den minsta grupp
av kassagenererande enheter som goodwill eller gemensamma tillgångar har fördelats
till) om, och endast om, återvinningsvärdet för enheten (gruppen av enheter) är
mindre än det redovisade värdet för enheten (gruppen av enheter) enligt IAS 36.
Nedskrivningen skall minska det redovisade värdet för tillgångarna i den kassagenerande
enheten (gruppen av enheter) i följande ordning:
(a) först skall det redovisade värdet av goodwill som fördelats till den kassagenererande
enheten (grupp av enheter) minskas, och
(b) därefter skall det redovisade värdet för övriga tillgångar i den kassagenerande
enheten (gruppen av enheter) minskas proportionellt på grundval av det redovisade
värdet för varje tillgång i enheten (gruppen av enheter). Denna minskning
av redovisade värden skall redovisas som nedskrivningar på enskilda tillgångar och
redovisas i enlighet med punkt 60 i IAS 36.
När nedskrivningar tilldelades till enskilda tillgångar skall en redovisningsenhet
enligt IAS 36 inte minska det redovisade värdet för en tillgång under det högsta
av följande:
(a) nettoförsäljningsvärdet (verkligt värde minus försäljningskostnader);
(b) nyttjandevärdet (om fastställbart), och
(c) noll.
Beloppet för den nedskrivning som annars skulle ha tilldelats tillgången skall fördelas
proportionellt på övriga tillgångar i enheten (gruppen av enheter) enligt IAS 36.
Efter att nedskrivningar har gjorts enligt kraven ovan skall en skuld enligt IAS
36 redovisas för det återstående beloppet av en nedskrivning för en kassagenererande
enhet om, och endast om, det krävs av en annan IFRS.
En redovisningsenhet skall vid slutet av varje rapporteringsperiod enligt IAS 36
bedöma om det finns någon indikation på att en redovisad nedskrivning för en tillgång,
annan än goodwill, under tidigare perioder representerar ett nedskrivningsbehov
som inte längre finns eller som har minskat. Om en sådan indikation finns skall
redovisningsenheten beräkna återvinningsvärdet för tillgången.
Vid bedömningen av om det finns någon indikation på att en redovisad nedskrivning
i tidigare perioder för en tillgång förutom goodwill inte längre representarar ett
nedskrivningsbehov eller ett nedskrivningsbehov som har minskat skall redovisningsenheten
beakta minst följande indikationer enligt IAS 36:
(a) tillgångens marknadsvärde har ökat väsentligt under perioden.
(b) väsentliga förändringar med en gynnsam effekt på redovisningsenheten har ägt
rum under perioden, eller kommer att äga rum inom en snar framtid, i den tekniska,
marknadsmässiga, ekonomiska eller rättsliga miljön där redovisningsenheten bedriver
sin verksamhet eller på den marknad där tillgången används.
(c) marknadsräntorna eller andra avkastningskrav på investeringar har minskat under
perioden och dessa minskningar kommer sannolikt att påverka den diskonteringsränta
som används för att beräkna tillgångens nyttjandevärde och öka återvinningsvärdet
väsentligt.
(d) betydande förändringar med en gynnsam effekt på redovisningsenheten har ägt
rum under perioden, eller förväntas äga rum inom en snar framtid, som påverkar omfattningen
eller sättet för tillgångens användning. Dessa förändringar innefattar utgifter
under perioden som uppkommit för att förbättra tillgångens prestanda eller för att
omstrukturera den verksamhet som tillgången tillhör.
(e) det finns bevis från interna rapporter som visar att de ekonomiska resultaten
avseende tillgången är, eller kommer att bli, bättre än väntat.
En nedskrivning som redovisats under tidigare perioder avseende en tillgång förutom
goodwill skall återföras om, och endast om, det har det skett en förändring sedan
den senaste nedskrivningen redovisades i de antaganden som låg till grund för beräkningen
av återvinningsvärdet enligt IAS 36. Om detta är fallet skall det redovisade värdet
för tillgången ökas till återvinningsvärdet och ökningen utgör då en återföring
av en nedskrivning.
Det ökade redovisade värdet för en tillgång förutom goodwill efter en återföring
av en nedskrivning får inte överstiga det redovisade värde som skulle ha redovisats
(efter avdrag för avskrivningar) om inte någon nedskrivning hade redovisats för tillgången
under tidigare redovisningsperioder enligt IAS 36.
En återföring av en nedskrivning för en tillgång förutom goodwill skall enligt IAS
36 redovisas omedelbart i resultaträkningen såvida inte tillgången redovisats till
omvärderat belopp i enlighet med en annan IFRS (t.ex. omvärderingsmetoden i IAS
16). En återföring av en nedskrivning avseende en omvärderad tillgång skall behandlas
som en omvärderingsvinst i enlighet med denna andra IFRS.
Efter att en återföring av en nedskrivning har redovisats skall avskrivningarna
för tillgången justeras under kommande perioder enligt IAS 36 genom att tillgångens
reviderade redovisade värde exklusive dess restvärde (i förekommande fall) på ett
systematisk sätt fördelas över tillgångens återstående nyttjandeperiod.
En återföring av en nedskrivning för en kassagenererande enhet skall fördelas till
de tillgångar som ingår i enheten, med undantag för goodwill, enligt en proportionell
fördelning med hänsyn tagen till de redovisade värdena för dessa tillgångar enligt
IAS 36. Dessa ökningar av redovisade värden skall behandlas som återföringar av
nedskrivningar för enskilda tillgångar och redovisas i resultaträkningen omedelbart
om dessa tillgångar inte redovisas enligt omvärderingsmetoden enligt en annan IFRS.
En återföring av en nedskrivning avseende en omvärderad tillgång skall behandlas
som en omvärderingsvinst i enlighet med denna andra IFRS.
Vid fördelningen av återförd nedskrivning avseende en kassagenererande enhet till
enskilda tillgångar får det redovisade värdet för en enskild tillgång enligt IAS
36 inte överstiga det lägsta av:
(a) återvinningsvärdet, och
(b) det redovisade värde som skulle ha fastställts (efter avdrag för avskrivningar)
om ingen nedskrivning hade redovisats för tillgången under tidigare redovisningsperioder.
Beloppet för den återföring av nedskrivning som annars skulle ha tilldelats tillgången
skall fördelas proportionellt på övriga tillgångar i den kassagenerande enheten,
med undantag för goodwill, enligt IAS 36.
En nedskrivning av goodwill får inte återföras i en efterföljande period enligt
IAS 36.
En redovisningsenhet skall enligt IAS 36 lämna följande upplysningar för varje slag
av tillgångar:
(a) beloppet för de nedskrivningar som har redovisats i resultaträkningen under
perioden och de poster i resultaträkningen där dessa nedskrivningar ingår.
(b) beloppet för återföringar av nedskrivningar som har redovisats i resultaträkningen
under perioden och de poster i resultaträkningen där dessa återföringar ingår.
(c) beloppet för nedskrivningar av omvärderade tillgångar som har redovisats som
omvärderingsdifferenser under perioden.
(d) beloppet för återföringar av nedskrivningar på omvärderade tillgångar som har
redovisats som omvärderingsdifferenser under perioden.
En redovisningsenhet som lämnar information om rörelsesegment i enlighet med IFRS
8 skall lämna följande upplysningar för varje rörelsesegment enligt IAS 36:
(a) beloppet för nedskrivningar som redovisats i resultaträkningen och som redovisats
som omvärderingsdifferenser under perioden.
(b) beloppet för återföringar av nedskrivningar som redovisats i resultaträkningen
och som redovisats som omvärderingsdifferenser under perioden.
En redovisningsenhet skall enligt IAS 36 lämna följande upplysningar för varje väsentlig
nedskrivning eller återföring av nedskrivning som har redovisats under perioden
för en enskild tillgång, inklusive goodwill, eller en kassagenererande enhet:
(a) de händelser och omständigheter som initierade redovisningen av en nedskrivning
eller en återföring av en nedskrivning.
(b) beloppet för den redovisade nedskrivningen eller den återförda nedskrivningen.
(c) för en enskild tillgång:
(i) tillgångsslaget och
(ii) om enheten upplyser om rörelsesegment i enlighet med IFRS 8, det rörelsesegment
till vilken tillgången hör.
(d) för en kassagenererande enhet:
(i) en beskrivning av den kassagenererande enheten (exempelvis om det är en produktlinje,
en anläggning, en affärstransaktion, ett geografiskt område eller ett rörelssegment
enligt IFRS 8);
(ii) beloppet för nedskrivningen eller återföringen fördelat på tillgångsslag och,
om enheten upplyser om rörelsesegment i enlighet med IFRS 8, rörelsesegment och
(iii) om sammansättningen av tillgångar i den kassagenererande enheten har förändrats
sedan den tidigare uppskattningen av den kassagenererande enhetens återvinningsvärdet,
en beskrivning av nuvarande och tidigare sätt att fördela tillgångar till kassagenererande
enheter och skälen till den förändrade metoden för att identifiera kassagenererande
enheter.
(e) om återvinningsvärdet för tillgången (kassagenererande enheter) är dess nettoförsäljningsvärde
(verkligt värde minus försäljningskostnader) eller dess nyttjandevärde.
(f) om återvinningsvärdet utgörs av nettoförsäljningsvärdet (verkligt värde minus
försäljningskostnader), den grund som används för att fastställa nettoförsäljningsvärdet
(t.ex. huruvida det verkliga värdet fastställs genom hänvisning till en aktiv marknad).
(g) om återvinningsvärdet utgörs av nyttjandevärdet, den diskonteringsränta som
används i nuvarande uppskattning och tidigare uppskattning av nyttjandevärde.
För oväsentliga nedskrivningar och återföringar av nedskrivningar avseende enskilda
tillgångar och kassagenererande enheter skall redovisningsenheten lämna följande
information om det återstående totalbeloppet för nedskrivningar och det återstående
totalbeloppet för återföringar av nedskrivningar som redovisats under perioden enligt
IAS 36:
(a) de viktigaste tillgångsslag som påverkats av nedskrivningarna och de viktigaste
tillgångsslag som påverkas av återföringarna av nedskrivningar.
(b) de viktigaste händelserna och omständigheterna som ledde till att dessa nedskrivningar
och återföringar av nedskrivningar redovisades.
Om någon del av den goodwill som förvärvats i ett rörelseförvärv under redovisningsperioden
inte har tilldelats en kassagenererande enhet (grupp av kassagenererande enheter)
vid slutet av rapporteringsperioden skall detta belopp av ofördelad goodwill redovisas
tillsammans med de skäl som ligger bakom att detta belopp av goodwill fortfarande
är ofördelat enligt IAS 36.
En redovisningsenhet skall enligt IAS 36 lämna de uppgifter som krävs enligt (a)
till (f) för varje kassagenererande enhet (grupp av enheter) för vilken det redovisade
värdet avseende goodwill eller immateriella tillgångar med obegränsad nyttjandeperiod
är betydande i jämförelse med redovisningsenhetens totala redovisade värde för goodwill
eller immateriella tillgångar med obegränsad nyttjandeperiod:
(a) det redovisade värdet av goodwill som fördelats till den kassagenererande enheten
(gruppen av enheter).
(b) det redovisade värdet av immateriella tillgångar med obegränsad nyttjandeperiod
som fördelats till den kassagenererande enheten (gruppen av enheter).
(c) den grund på vilken enhetens (gruppen av enheter) återvinningsvärde har bestämts
(dvs. nyttjandevärde eller nettoförsäljningsvärde).
(d) om enhetens (gruppen av enheter) återvinningsvärde baseras på nyttjandevärde:
(i) en beskrivning av varje viktigt antagande som företagsledningen har baserat
sina kassaflödesprognoser på avseende den period som den senaste budgeten/prognosen
sträcker sig över. Viktiga antaganden är sådana faktorer som enhetens (gruppen av
enheter) återvinningsvärde är allra mest känsligt för.
(ii) en beskrivning av företagsledningens metod för att fastställa värdena för varje
viktigt antagande, huruvida dessa värden återspeglar tidigare erfarenheter eller,
i förekommande fall, är förenliga med externa källor av information, och om inte,
hur och varför de skiljer sig från tidigare erfarenheter eller externa informationskällor.
(iii) den tidsperiod under vilken företagsledningen har prognostiserade kassaflöden
baserat på finansiella budgetar / prognoser som godkänts av ledningen och när en
tidsperiod längre än fem år används för en kassagenererande enhet (grupp av enheter),
en förklaring till varför denna långa prognosperiod är motiverad.
(iv) den tillväxttakt som används för att extrapolera kassaflödesprognoser utöver
den period som omfattas av den senaste budgeten och prognosen, och motiven till
att använda en tillväxttakt som överstiger den långsiktiga genomsnittliga tillväxttakten
för de produkter, branscher, länder där företaget är verksamt eller på den marknad
där den kassagenererande enheten (grupp av enheter) används.
(v) diskonteringsräntan som tillämpas på kassaflödesprognoserna.
(e) om den kassagenererande enhetens (gruppen av enheter) återvinningsvärde baseras
på nettoförsäljningsvärde, den metod som använts för att fastställa verkligt värde
minus försäljningskostnader. Om nettoförsäljningsvärdet inte fastställs med hjälp
av ett marknadspris för den kassagenererande enheten (gruppen av enheter) skall
följande information också lämnas:
(i) en beskrivning av varje viktigt antagande som företagsledningen har använt för
att fastställa nettoförsäljningsvärdet (verkligt värde minus försäljningskostnader).
Viktiga antaganden är sådana för vilka den kassagenererande enhetens (gruppen av
enheter) återvinningsvärde är mest känsligt.
(ii) en beskrivning av företagsledningens metod för att fastställa värdet (eller
värdena) för varje viktigt antagande, huruvida dessa värden återspeglar tidigare
erfarenheter eller, i förekommande fall, är förenliga med externa källor av information,
och om inte, hur och varför de skiljer sig från tidigare erfarenheter eller externa
informationskällor. Om nettoförsäljningsvärdet bestäms med hjälp av diskonterade
kassaflöden, skall följande information också lämnas:
(iii) den period över vilken företagsledningen har prognostiserat kassaflöden.
(iv) den tillväxttakt som använts för att extrapolera kassaflödesprognoser.
(v) diskonteringsräntan som tillämpas på kassaflödesprognoser.
(f) om en rimlig och möjlig förändring i ett viktigt antagande som företagsledningen
har baserat den kassagenerande enhetens (gruppen av enheter) återvinningsvärde på
skulle leda till att enhetens (gruppen av enheters) redovisade värde överstiger
dess återvinningsvärde skall:
(i) det belopp med vilket enhetens (gruppen av enheter) återvinningsvärde överstiger
dess redovisade värde anges.
(ii) det värde som tilldelats det viktiga antagandet.
(iii) den förändring av det värde som tilldelats nyckelantagandet som måste ske,
efter införlivandet av eventuella effekter av denna förändring på andra variabler
som används för att uppskatta återvinningsvärdet, för att enhetens (gruppen av enheter)
återvinningsvärde skall vara lika stort som det redovisade värdet.
Om en del eller hela det redovisade värdet för goodwill eller immateriella tillgångar
med obegränsad nyttjandeperiod fördelats på flera kassagenererande enheter (grupper
av enheter) och det belopp som sålunda tilldelats varje enhet (grupp av enheter)
inte är betydande i jämförelse med företagets totala redovisade värde för goodwill
eller immateriella tillgångar med obegränsad nyttjandeperiod skall upplysning lämnas
om detta faktum tillsammans med det sammanlagda redovisade värdet för goodwill eller
immateriella tillgångar med obegränsad nyttjandeperiod som fördelats till dessa
enheter (grupper av enheter) enligt IAS 36. Dessutom, om återvinningsvärden för
någon av dessa enheter (grupper av enheter) är baserat på samma nyckelantaganden
och det sammanlagda redovisade värdet för goodwill eller immateriella tillgångar
med obegränsad nyttjandeperiod är betydande i jämförelse med företagets totala redovisade
värde för goodwill eller immateriella tillgångar med obegränsad livslängd skall
en redovisningsenhet lämna upplysning om detta faktum tillsammans med:
(a) det sammanlagda redovisade värdet för goodwill som fördelats till dessa enheter
(grupper av enheter).
(b) det sammanlagda redovisade värdet för immateriella tillgångar med obegränsad
nyttjandeperiod som fördelats till dessa enheter (grupper av enheter).
(c) en beskrivning av de viktigaste antagandena.
(d) en beskrivning av företagsledningens metod för att fastställa värdena som tilldelats
nyckelantagandena, om dessa värden återspeglar tidigare erfarenheter eller, i förekommande
fall, är förenliga med externa källor av information, och om inte, hur och varför
de skiljer sig från tidigare erfarenheter eller externa informationskällor.
(e) om en rimlig och möjlig förändring i nyckelantaganden skulle orsaka att summan
av de kassagenererande enheternas "(grupper av enheter") redovisade värde överstiger
summan av deras återvinningsvärden:
(i) det belopp med vilket de sammanlagda enheternas (grupper av enheter) återvinningsvärden
överstiger summan av deras redovisade värden.
(ii) värden som tilldelats de viktigaste antagandena.
(iii) det belopp med vilket värdet som tilldelats nyckelantagandet måste ändras,
efter införlivandet av eventuella effekter av förändringar på andra variabler som
används för att mäta återvinningsvärdet, för att summan av enheternas (grupper av
enheter) återvinningsvärden skall vara lika stort som summan av deras redovisade
värden.
En juridisk person (moderföretaget) skall enligt RFR 2.2 lämna uppgift om beloppet
för de nedskrivningar och återföringar av tidigare nedskrivningar som påverkat fonden
för verkligt värde.
Uppdaterad: 2009-10-01