Redovisa immateriella tillgångar
En immateriell tillgång är en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk substans
enligt IAS 38 och en tillgång är en resurs som kontrolleras av en redovisningsenhet
till följd av tidigare händelser och som förväntas ge framtida flöden av ekonomiska
fördelar till redovisningsenheten.
IAS 38 beskriver hur immateriella tillgångar skall identifieras, redovisas och värderas samt vilka upplysningar som skall lämnas om immateriella tillgångar både när det gäller immateriella tillgångar som förvärvas enskilt eller immateriella tillgångar som anskaffas via ett förvärv av ett dotterföretag.
Enligt IAS 38 skall utgifter som inte uppfyller definitionen för en immateriell tillgång redovisas som kostnader om de inte uppfyller definitionen för en annan typ av tillgång eller utgör en del av ett rörelseförvärv.
Definitionen av en immateriell tillgång anger att en immateriell tillgång måste vara identifierbar för att göra en åtskillnad mot goodwill enligt IAS 38. Goodwill som redovisas i en förvärvsanalys vid ett rörelseförvärv är en tillgång som representerar framtida ekonomiska fördelar som följer av andra tillgångar som förvärvats i ett rörelseförvärv men som inte har identifieras individuellt och redovisas separat. Dessa framtida ekonomiska fördelar kan orsakas av synergieffekter eller bero på tillgångar som var för sig inte uppfyller kraven för att redovisas i redovisningen.
En immateriell tillgång är identifierbar enligt IAS 38 om den antingen:
(a) är avskiljbar, dvs att tillgången kan skiljas från andra tillgångar i redovisningsenheten och säljas, överföras, licensieras, uthyras eller bytas, antingen individuellt eller tillsammans med ett avtal som ger rättigheter till identifierbara tillgångar eller skulder oavsett huruvida redovisningsenheten avser att göra detta eller inte, eller
(b) beror på avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter oavsett om dessa rättigheter är överlåtbara eller avskiljbara från redovisningsenheten eller från andra rättigheter och skyldigheter.
En redovisningsenhet kontrollerar en tillgång om redovisningsenheten har rätt att erhålla de framtida ekonomiska fördelar som följer av den underliggande resursen och har rätt att begränsa åtkomsten för andra att tillgodogöra sig dessa ekonomiska fördelar enligt IAS 38. Möjligheterna för en redovisningsenhet att kontrollera de framtida ekonomiska fördelarna av en immateriell tillgång beror normalt på lagliga rättigheter som är verkställbara i en domstol. I avsaknad av juridiska rättigheter är det svårare att påvisa kontroll. Men rättsligt verkställda rättigheter är inte en nödvändig förutsättning för kontroll eftersom en redovisningsenhet kan ha möjlighet att kontrollera framtida ekonomiska fördelar på annat sätt.
Marknadskunskap och teknisk kunskap kan ge upphov till framtida ekonomiska fördelar enligt IAS 38. En redovisningsenhet kontrollerar dessa framtida ekonomiska fördelar om, exempelvis, denna kunskap skyddas av juridiska rättigheter såsom upphovsrätt, en konkurrensklausul i avtalet (om tillåtet) eller av en juridisk skyldighet för anställda att tillämpa sekretess.
En redovisningsenhet kan ha ett team av kompetent personal enligt IAS 38 samt kunna identifiera enskilda kunskaper som leder till framtida ekonomiska fördelar från utbildning. Redovisningsenheten kan även förvänta sig att personalen kommer att fortsätta att göra sina kunskaper tillgängliga för enheten. Däremot har ett företag oftast otillräcklig kontroll över de förväntade framtida ekonomiska fördelarna som ett team av kompetent personal och deras utbildning kan skapa för att dessa objekt skall uppfylla definitionen av en immateriell tillgång. Av liknande skäl är särskild ledningstalang eller teknisk talang egenskaper som sannolikt inte uppfyller definitionen för en immateriell tillgång om inte dessa talanger skyddas av legala rättigheter till användning och att de andra kriterierna i definitionen för en immateriell tillgång uppfylls.
En redovisningsenhet kan ha ett kundregister eller en marknadsandel och förvänta sig att dessa ansträngningar för att bygga kundrelationer och lojalitet kommer innebära att kunderna fortsatt handlar av redovisningsenheten enligt IAS 38. I avsaknad av rättsliga rättigheter för att skydda eller på andra sätt kontrollera relationer med kunder eller kundernas lojalitet till redovisningsenheten har redovisningsenheten inte tillräcklig kontroll över de förväntade ekonomiska fördelarna från kundrelationer och lojalitet för att definitionen för immateriella tillgångar skall uppfyllas.
Framtida ekonomiska fördelar som följer av en immateriell tillgång kan enligt IAS 38 innefatta intäkter från försäljning av produkter eller tjänster, kostnadsbesparingar eller andra fördelar till följd av användningen av tillgången i redovisningsenheten. Exempelvis kan användningen av immateriella rättigheter i en produktionsprocess minska framtida produktionskostnader snarare än öka framtida intäkter.
En utgift skall redovisas som en immateriell tillgång i balansräkningen enligt IAS 38 när redovisningsenheten kan visa att utgiften uppfyller:
(a) definitionen för en immateriell tillgång, och
(b) kriterierna för redovisning.
Dessa krav gäller de utgifter som erläggs initialt för att förvärva eller internt generera en immateriell tillgång och som uppkommer därefter för tillägg, ersättningar och underhåll enligt IAS 38.
En immateriell tillgång skall enligt IAS 38 redovisas endast om:
(a) det är sannolikt att de förväntade framtida ekonomiska fördelarna som kan hänföras till tillgången kommer att tillfalla redovisningsenheten, och
(b) utgifterna (anskaffningsvärdet) för tillgången kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.
En redovisningsenhet skall enligt IAS 38 bedöma sannolikheten för förväntade framtida ekonomiska fördelar med rimliga och försvarbara antaganden som utgör företagsledningens bästa uppskattning av de ekonomiska förhållanden som kommer att råda under den ekonomiska livslängden för tillgången.
En redovisningsenhet använder enligt IAS 38 bedömningar för att avgöra den grad av sannolikhet som är hänförlig till framtida ekonomiska fördelar baserat på de bevis som är tillgängliga när tillgången redovisas för första gången där större tyngd skall ges till externa bevis.
En immateriell tillgång skall initialt värderas till anskaffningsvärdet enligt IAS 38. Anskaffningsvärdet för en separat förvärvad immateriell tillgång består enligt IAS 38 av:
(a) dess inköpspris, inklusive importtullar och inköpsskatter, efter avdrag för rabatter, och
(b) direkt hänförliga utgifter för att färdigställa tillgången för dess avsedda användning.
Exempel på direkt hänförbara utgifter är enligt IAS 38:
(a) utgifter för ersättningar till anställda (enligt definition i IAS 19) som uppstår direkt för att uppföra tillgången till dess skick;
(b) arvoden som uppstår direkt för att framställa tillgången, samt
(c) utgifter för att testa om tillgången fungerar.
Exempel på utgifter som inte ingår i anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång är enligt IAS 38:
(a) utgifter för att introducera en ny produkt eller tjänst (inklusive utgifter för annonsering och reklam);
(b) utgifter för att bedriva verksamhet på en ny plats eller sälja till en ny kategori av kunder (inklusive utgifter för personalutbildning), och
(c) utgifter för administration och andra allmänna omkostnader.
I enlighet med IFRS 3 (Rörelseförvärv) skall immateriella tillgångar som förvärvas i ett rörelseförvärv värderas till verkligt värde vid förvärvstidpunkten enligt IAS 38. Det verkliga värdet för en immateriell tillgång avspeglar förväntningar om sannolikheten att de förväntade framtida ekonomiska fördelarna som är förknippade med tillgången kommer att tillfalla redovisningsenheten. Med andra ord förväntar sig redovisningsenheten att det finns ett inflöde av ekonomiska fördelar även om det råder osäkerhet om tidpunkt eller belopp för dessa inflöden.
I enlighet med IAS 38 och IFRS 3 skall en förvärvare vid förvärvstidpunkten redovisa en immateriell tillgång, separat från goodwill, oavsett om tillgången varit redovisad i det förvärvade företaget eller inte. Detta innebär att förvärvaren kan redovisa pågående forskning och utveckling som en immateriell tillgång skild från goodwill om forskningsprojektet uppfyller definitionen för en immateriell tillgång.
Pågående forsknings- och utvecklingsprojekt i ett förvärvat företag uppfyller definitionen av en immateriell tillgång enligt IAS 38 när det:
(a) motsvarar definitionen av en tillgång, och
(b) är identifierbar, det vill säga är avskiljbar eller uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter.
Immateriella tillgångar som förvärvas via ett byte med andra icke-monetära tillgångar skall värderas till sitt verkliga värde enligt IAS 38 om inte bytet saknar kommersiell substans eller om ingen tillförlitlig värdering kan göras av varken den överlämnade eller den mottagna tillgången. Om värdering till verkligt värde inte kan ske avseende en förvärvad immateriell tillgång via byte så skall det redovisade värdet för den bortbytta tillgången anses utgöra anskaffningsvärde för den anskaffade tillgången.
Ett byte har kommersiell substans enligt IAS 38 om:
(a) sammansättningen avseende den förvärvade tillgångens kassaflöden (ex. risk, timing och belopp) skiljer sig från sammansättningen avseende den bortbytta tillgången, eller
(b) företagsvärdet avseende den del av företagets verksamhet som påverkas av bytet förändras som ett resultat av utbytet, och
(c) skillnaden i (a) eller (b) är betydande i förhållande till det verkliga värdet av de tillgångar som utväxlas.
För att avgöra om en bytesaffär har kommersiell substans skall företagsvärdet bestämmas med hjälp av kassaflöden efter skatt enligt IAS 38.
Det verkliga värdet för en immateriell tillgång där inga jämförbara marknadstransaktioner finns är tillförlitligt mätbar enligt IAS 38 om (a) variationen inom intervallet av rimliga uppskattningar av verkligt värde inte är betydande för tillgången eller (b) sannolikheterna för de olika beräkningarna inom intervallet bedöms vara rimliga och kan användas för beräkning av verkligt värde.
Om en redovisningsenhet kan bestämma ett tillförlitligt verkligt värde enligt IAS 38 för antingen den tillgång som erhålls eller den tillgång som lämnas används i första hande det verkliga värdet för den tillgång som lämnas som uppskattning för den förvärvade tillgångens verkliga värde.
Internt genererad (upparbetad) goodwill skall inte redovisas som en tillgång i balansräkningen enligt IAS 38.
För att bedöma om en internt upparbetad immateriell tillgång uppfyller kriterierna för redovisning delar en redovisningsenhet enligt IAS 38 upp generering av tillgången i:
(a) en forskningsfas, och
(b) en utvecklingsfas.
Om en redovisningsenhet inte kan skilja forskningsfasen från utvecklingsfasen av ett internt projekt för att skapa en immateriell tillgång behandlar redovisningsenheten utgifterna som om de uppstått i forskningsfasen enligt IAS 38.
Inga immateriell tillgångar som uppstår på grund av forskning (eller i forskninfasen) skall redovisas enligt IAS 38. Utgifter för forskning (eller för forskningsfasen) skall redovisas som kostnader när de uppkommer. I forskningsfasen av ett internt projekt kan en redovisningsenhet inte visa att en immateriell tillgång kommer att generera troliga framtida ekonomiska fördelar enligt IAS 38.
En immateriell tillgång som uppstår från utveckling (eller i utvecklingsfasen) skall redovisas endast om redovisningsenheten kan demonstrera det följande enligt IAS 38:
(a) de tekniska möjligheterna att färdigsställa den immateriella tillgången så att den blir tillgänglig för användning eller försäljning.
(b) avsikten att färdigställa den immateriella tillgången för användning eller försäljning.
(c) dess förmåga att använda eller sälja den immateriella tillgången.
(d) hur den immateriella tillgången kommer att generera troliga framtida ekonomiska fördelar. Bland annat kan företaget visa att det finns en marknad för den immateriella tillgångens produktion eller den immateriella tillgången eller, om tillgången skall användas internt, nyttan av den immateriella tillgången.
(e) det finns adekvata tekniska, ekonomiska och andra resurser för att slutföra utvecklingen och användningen eller försäljningen av den immateriella tillgången. (f) dess förmåga att tillförlitligt mäta utgifterna hänförliga till den immateriella tillgången under dess utveckling. Internt upparbetade varumärken, artiklar, kundregister och liknande skall inte redovisas som immateriella tillgångar enligt IAS 38.
Enligt RFR 2.2 får en juridisk person (moderföretaget) redovisa utgifter för utveckling som kostnader under den period då de uppstår och behöver därmed inte aktivera dessa utgifter som en immateriell tillgång.
Anskaffningsvärdet för en internt upparbetad immateriell tillgång utgörs av summan av de utgifter som uppkommer från den dag då den immateriella tillgången först uppfyller kriterierna för att redovisas enligt IAS 38.
Utgifter för en immateriell tillgång som tidigare redovisats som kostnad får inte enligt IAS 38 redovisas som en del av anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång vid ett senare tillfälle.
Anskaffningsvärdet för en internt upparbetad immateriell tillgång utgörs av alla direkt hänförbara utgifter som krävs för att skapa, producera, och förbereda tillgången så att den fungerar enligt ledningens intentioner enligt IAS 38. Exempel på direkt hänförbara utgifter är:
(a) utgifter för material och tjänster som används eller förbrukas vid skapandet av den immateriella tillgången;
(b) utgifter för ersättningar till anställda (enligt definition i IAS 19) som härrör från generationen av den immateriella tillgången,
(c) avgifter för att registrera en juridisk rättighet, och
(d) avskrivningar och nedskrivningar avseende patent och licenser som används för att generera den immateriella tillgången.
Följande utgör inte utgifter för en internt upparbetad immateriell tillgång enligt IAS 38:
(a) försäljningsomkostnader, administrationsomkostnader och andra allmänna omkostnader som inte direkt kan hänföras till den immateriella tillgångens färdigsställande;
(b) identifierad ineffektivitet och initiala rörelseförluster som uppkommit innan tillgången uppnår planerad prestanda, och
(c) utgifter för att utbilda personal i att använda tillgången.
Utgifter för en immateriell post skall enligt IAS 38 redovisas som en kostnad när de uppkommit, såvida inte:
(a) utgiften är en del av anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång som uppfyller kriterierna för redovisning av en immateriell tillgång,
(b) utgiften förvärvas i ett rörelseförvärv och kan inte betraktas som en immateriell tillgång. Om detta är fallet, utgör utgiften en del av det belopp som redovisas som goodwill vid förvärvstidpunkten (se IFRS 3).
Internt genererade varumärken, utgivningsrätter för tidningar och publikationer, kundregister och liknande skall inte redovisas som tillgång i balansräkningen enligt IAS 38.
Efter anskaffningstidpunkten skall en redovisningsenhet enligt IAS 38 välja att tillämpa antingen anskaffningsvärdemetoden eller omvärderingsmetoden som sin redovisningsprincip avseende värdering av immateriella tillgångar. Om en immateriell tillgång redovisas enligt omvärderingsmetoden skall alla andra immateriella tillgångar inom samma klass värderas enligt omvärderingsmetoden om det finns en aktiv marknad för dessa tillgångar.
En klass av immateriella tillgångar är en grupp tillgångar av samma slag som används på ett liknande sätt i redovisningsenhetens verksamhet enligt IAS 38. Posterna inom en klass av immateriella tillgångar skall omvärderas samtidigt för att undvika selektiv omvärdering av tillgångar och att beloppet för immateriella tillgångar i redovisningen består av en mix av värden vid olika datum.
Anskaffningsvärdemetoden innebär enligt IAS 38 att en immateriell tillgång redovisas till sitt anskaffningsvärde minus ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar.
Omvärderingsmetoden innebär att en immateriell tillgång efter det initiala redovisningstillfället vid förvärvstidpunkten enligt IAS 38 skall värderas till omvärderat belopp som utgörs av verkligt värde vid värderingstidpunkten minus ackumulerade avskrivningar. Det verkliga värdet skall bestämmas som marknadsvärdet på en aktiv marknad. Omvärderingar skall göras med sådan regelbundenhet att det redovisade värdet för tillgångarna inte skiljer sig väsentligt från verkligt värde.
Omvärderingsmetoden tillåter enligt IAS 38 inte:
(a) omvärdering av immateriella tillgångar som inte tidigare har redovisas som tillgångar, eller
(b) initial redovisning av immateriella tillgångar till andra belopp än anskaffningsvärdet.
Omvärderingsmetoden tillämpas efter det att en tillgång redovisats initialt till anskaffningsvärdet enligt IAS 38.
Om en immateriell tillgång omvärderas får enligt IAS 38 eventuella ackumulerade avskrivningar vid tidpunkten för omvärderingen antingen:
(a) omräknas proportionellt med bruttoförändringen i det redovisade bruttovärdet för tillgången så att det redovisade värdet för tillgången efter omvärdering motsvarar det omvärderade beloppet, eller
(b) elimineras mot bruttovärdet för tillgången, nettovärdet redovisas som det omvärderade värdet för den immateriella tillgången.
Om en immateriell tillgång i en klass för omvärderade immateriella tillgångar inte kan omvärderas eftersom det inte finns någon aktiv marknad för denna tillgång skall tillgången enligt IAS 38 redovisas till dess anskaffningsvärde med avdrag för ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar.
Om det verkliga värdet för en omvärderad immateriell tillgång inte längre kan bestämmas genom hänvisning till en aktiv marknad skall det redovisade värdet på tillgången enligt IAS 38 utgöras av det senast omvärderade värdet minus senare ackumulerade avskrivningar och ackumulerade nedskrivningar.
Den omständigheten att en aktiv marknad inte längre finns för en omvärderad immateriell tillgång kan enligt IAS 38 tyda på att tillgången kan ha minskat i värde och att det måste testas i enlighet med IAS 36.
Om det verkliga värdet för tillgången kan fastställas genom hänvisning till en aktiv marknad vid ett senare tillfälle skall omvärderingsmetoden tillämpas från det datumet enligt IAS 38.
En juridisk person (moderföretaget) får enligt RFR 2.2 inte (före 2011) tillämpa omvärderingsmetoden vid efterföljande värderingar av immateriella tillgångar. En juridisk person (moderföretaget) får dock enligt RFR 2.2 tillämpa årsredovisningslagens (1995:1554) regler om uppskrivning av anläggningstillgångar. En anläggningstillgång i en juridisk person får därmed skrivas upp om det finns ett tillförlitligt och bestående värde som väsentligt överstiger redovisat värde och om uppskrivningsbeloppet sätts av till en uppskrivningsfond eller används för att öka aktiekapitalet genom en fondemission eller en nyemission.
Om en immateriell tillgångs redovisade värde ökar som en följd av en omvärdering skall ökningen enligt IAS 38 redovisas som omvärderingsdifferenser (other comprehensive income) och ackumuleras under eget kapital i posten omvärderingsöverskott. Ökningen skall redovisas i resultaträkningen i den mån den motsvarar en tidigare omvärderingsförlust för samma tillgång som tidigare redovisats i resultaträkningen.
Om en immateriell tillgångs redovisade värde minskar som en följd av en omvärdering skall minskningen enligt IAS 38 redovisas i resultaträkningen. Värdeminskningen skall redovisas som omvärderingsdifferenser (other comprehensive income) i den mån förlusten utgör en minskning av en tidigare redovisad omvärderingsvinst för tillgången. Minskningen som redovisas som omvärderingsdifferenser (other comprehensive income) skall reducera ackumulerat belopp i eget kapital avseende posten omvärderingsöverskott.
Det ackumulerade omvärderingsöverskottet under eget kapital kan överföras till balanserat resultat när omvärderingsöverskottet har blivit realiserat enligt IAS 38. Hela omvärderingsöverskottet kan realiseras vid en utrangering eller avyttring av tillgången. Överföringen från omvärderingsöverskott till balanserat resultat görs inte via resultaträkningen.
En redovisningsenhet skall bedöma om den ekonomiska livslängden för en immateriell tillgång är begränsad eller obegränsad enligt IAS 38 och om den ekonomiska livslängden är begränsad skall den ekonomiska livslängden uppskattas. En immateriell tillgång skall anses ha en obegränsad nyttjandeperiod då, baserat på en analys av alla relevanta faktorer, det inte finns någon förutsägbar gräns för den tidsperiod under vilken tillgången förväntas generera nettoinbetalningar för redovisningsenheten. Kostnadsredovisningen för en immateriell tillgång baseras på dess livslängd, immateriella tillgångar med begränsad nyttjandeperiod skrivs av och immateriella tillgångar med obegränsad nyttjandeperiod skrivs inte av.
I en juridisk person (moderföretaget) skall immateriella tillgångar med en obegränsad ekonomisk livslängd skrivas av enligt RFR 2.2. Om avskrivningstiden för en immateriell tillgång i en juridisk person (moderföretaget) är längre än 5 år skall detta anges enligt RFR 2.2 och skälen till att denna längre avskrivningstid tillämpas skall också anges.
Den ekonomiska livslängd för en immateriell tillgång som uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter skall inte överstiga denna period av avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter men kan vara kortare beroende hur länge redovisningsenheten förväntar sig att använda tillgången enligt IAS 38. Om avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter gäller under en begränsad tid som kan förnyas skall den ekonomiska livslängden för den immateriella tillgången inkludera förnyelseperioder endast om det finns belägg för att förnyelsen kan göras utan betydande kostnader.
Den ekonomiska livslängden för en återanskaffad rättighet som redovisas som en immateriell tillgång i en förvärvsanalys vid ett företagsförvärv skall vara enligt avtalsperioden och får inte inkludera förnyelseperioder enligt IAS 38.
Det avskrivningsbara beloppet för en immateriell tillgång med begränsad ekonomisk livslängd skall fördelas på ett systematiskt sätt över nyttjandeperioden enligt IAS 38. Avskrivningar skall göras när tillgången är tillgänglig för användning, det vill säga när tillgången finns på plats och är i det skick som krävs för att tillgången skall fungera på avsett sätt enligt ledningens intentioner. Avskrivningar skall upphöra att göras när tillgången börjar klassificeras som innehav för försäljning (eller ingår i en avyttringsgrupp som skall säljas) enligt IFRS 5 eller då tillgången utrangerats eller avyttrats. Avskrivningarna skall avspegla det mönster av framtida ekonomiska fördelar som förväntas konsumeras av redovisningsenheten. Om det här mönstret inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt skall den linjära metoden för avskrivning användas. Den avskrivning som görs under varje redovisningsperiod skall redovisas i resultaträkningen om inte IAS 38 eller en annan rekommendation kräver att avskrivningsbeloppet skall inkluderas i det redovisade värdet för en annan tillgång.
Restvärdet för en immateriell tillgång med begränsad ekonomisk livslängd skall enligt IAS 38 antas vara noll om inte:
(a) det finns ett åtagande från en tredje part att köpa tillgången vid slutet av nyttjandeperioden eller
(b) det finns en aktiv marknad för tillgången och
(i) restvärdet kan fastställas genom hänvisning till denna marknad, och
(ii) det är troligt att en sådan marknad kommer att finnas vid slutet av tillgångens nyttjandeperiod.
Avskrivningstiden och avskrivningsmetoden för en immateriell tillgång med begränsad ekonomisk livslängd skall omprövas minst en gång varje räkenskapsår enligt IAS 38. Om den förväntade ekonomiska livslängden för tillgången skiljer sig från tidigare uppskattningar av den ekonomiska livslängden skall avskrivningstiden ändras i motsvarande mån. Om det har skett en förändring i det förväntade mönstret gällande förbrukningen av de framtida ekonomiska fördelarna som är förknippade med tillgången skall avskrivningsmetoden ändras för att återspegla detta förändrade mönster. Sådana förändringar skall redovisas som förändringar i uppskattningar och bedömningar i enlighet med IAS 8.
En immateriell tillgång med en obegränsad ekonomisk livslängd skall inte skrivas av enligt IAS 38.
I enlighet med IAS 36 är en redovisningsenhet skyldig att testa en immateriell tillgång med obegränsad ekonomisk livslängd för nedskrivning genom att jämföra dess återvinningsvärde med dess redovisade värde:
(a) årligen, och
(b) närhelst det finns en indikation på att den immateriella tillgången kan ha minskat i värde.
Den ekonomiska livslängden för en immateriell tillgång som inte skrivs av skall ses över under varje redovisningsperiod för att avgöra om händelser och omständigheter fortsatt stödjer antagandet om en obegränsad ekonomisk livslängd enligt IAS 38. Om en obegränsad livslängd inte längre kan försvaras skall den begränsade ekonomiska livslängden uppskattas och förändringen skall redovisas som en förändring i redovisningsmässiga uppskattningar och bedömningar i enlighet med IAS 8.
En immateriell tillgång skall bokas bort från balansräkningen enligt IAS 38:
(a) vid utrangering eller avyttring, eller
(b) när inga framtida ekonomiska fördelar förväntas från tillgången.
Den vinst eller förlust som uppkommer när en immateriell tillgång bokas bort från balansräkningen bestäms av skillnaden mellan försäljningspriset och det redovisade värdet för tillgången enligt IAS 38. En vinst eller förlust vid utrangering eller avyttring av immateriella tillgångar skall redovisas i resultaträkningen som vinst eller förlust men vinster skall absolut inte redovisas som intäkter från den löpande verksamheten.
En redovisningsenhet skall upplysa om följande enligt IAS 38 för varje slag av immateriella tillgångar, åtskillnad skall göras mellan internt upparbetade immateriella tillgångar och andra immateriella tillgångar:
(a) huruvida den ekonomiska livslängden är obegränsad eller begränsad och om den ekonomiska livslängden är begränsad skall avskrivningstiden eller avskrivningsfaktorn anges;
(b) den avskrivningsmetod som används för immateriella tillgångar med begränsad ekonomisk livslängd;
(c) bokfört bruttovärde och eventuella ackumulerade avskrivningar (aggregerade med ackumulerade nedskrivningar) i början och slutet av redovisningsperioden;
(d) de poster i resultaträkningen där avskrivningarna av immateriella tillgångar redovisas;
(e) en avstämning av det redovisade värdet vid periodens början och slut som visar:
(i) nyanskaffningar med särskild uppgift om de som framställts internt, de som har förvärvats separat och sådana som förvärvats genom företagsförvärv;
(ii) tillgångar som innehas för försäljning eller ingår i en avyttringsgrupp som innehas för försäljning i enlighet med IFRS 5 och andra avyttringar;
(iii) ökningar eller minskningar under perioden till följd av omvärderingar och nedskrivningar som redovisats som omvärderingsdifferenser (other comprehensive income) enligt IAS 36;
(iv) nedskrivningar som redovisats i resultaträkningen under perioden i enlighet med IAS 36;
(v) nedskrivningar som återförts i resultaträkningen under perioden i enlighet med IAS 36;
(vi) avskrivningar som redovisats under perioden;
(vii) nettovärdet för valutakursdifferenser som uppstått vid omräkning av finansiella rapporter till presentationsvalutan och vid omräkning av en utlandsverksamheten till redovisningsenhetens presentationsvaluta, och
(viii) andra förändringar i det redovisade värdet under perioden.
En redovisningsenhet skall också enligt IAS 38 upplysa om:
(a) för en immateriell tillgång som bedöms ha en obegränsad ekonomisk livslängd skall det redovisade värdet för denna tillgång anges och de skäl som stödjer bedömningen av en obegränsad nyttjandeperiod skall också anges. När dessa skäl anges skall redovisningenheten ange de faktorer som spelade en signifikant roll vid bestämmandet av den obegränsade ekonomiska livslängden.
(b) en beskrivning av det redovisade värdet och den kvarstående avskrivningstiden för varje enskild immateriell tillgång som är av väsentlig betydelse i redovisningsenhetens redovisning.
(c) för immateriella tillgångar som förvärvats genom statliga bidrag och initialt redovisats till verkligt värde skall:
(i) det verkliga värdet som redovisades initialt för dessa tillgångar anges;
(ii) deras redovisade värde, och
(iii) om de värderas enligt anskaffningsvärdemetoden eller omvärderingsmetoden.
(d) förekomsten och redovisade värden för immateriella tillgångar vars titel är begränsad och det redovisade värdet av immateriella tillgångar som ställts som säkerhet för skulder.
(e) storleken på avtalsenliga åtaganden om förvärv av immateriella tillgångar.
Om immateriella tillgångar redovisas till omvärderade belopp skall en redovisningsenhet lämna upplysning om följande enligt IAS 38:
(a) per klass av immateriella tillgångar:
(i) den faktiska tidpunkten för omvärderingen;
(ii) det redovisade värdet för omvärderade immateriella tillgångar, och
(iii) det redovisade värde som skulle ha redovisats om anskaffningsvärdemetoden hade tillämpats;
(b) omvärderingöverskottet som avser immateriella tillgångar vid början och slutet av redovisningsperioden med angivande av förändringar under perioden och eventuella restriktioner avseende dess överföring till aktieägare, och
(c) de metoder och betydelsefulla antaganden som använts för att uppskatta tillgångarnas verkliga värden.
En redovisningsenhet skall enligt IAS 38 lämna upplysning om den aggregerade summan av utgifter för forskning och utveckling som redovisats som kostnad under redovisningsperioden.
En juridisk person (moderföretaget) skall dessutom lämna följande upplysningar enligt RFR 2.2:
a) Oavskrivet uppskrivningsbelopp.
b) Ackumulerade avskrivningar.
c) Ackumulerade nedskrivningar.
d) Ackumulerade uppskrivningar.
Uppdaterad: 2009-09-30
IAS 38 beskriver hur immateriella tillgångar skall identifieras, redovisas och värderas samt vilka upplysningar som skall lämnas om immateriella tillgångar både när det gäller immateriella tillgångar som förvärvas enskilt eller immateriella tillgångar som anskaffas via ett förvärv av ett dotterföretag.
Enligt IAS 38 skall utgifter som inte uppfyller definitionen för en immateriell tillgång redovisas som kostnader om de inte uppfyller definitionen för en annan typ av tillgång eller utgör en del av ett rörelseförvärv.
Definitionen av en immateriell tillgång anger att en immateriell tillgång måste vara identifierbar för att göra en åtskillnad mot goodwill enligt IAS 38. Goodwill som redovisas i en förvärvsanalys vid ett rörelseförvärv är en tillgång som representerar framtida ekonomiska fördelar som följer av andra tillgångar som förvärvats i ett rörelseförvärv men som inte har identifieras individuellt och redovisas separat. Dessa framtida ekonomiska fördelar kan orsakas av synergieffekter eller bero på tillgångar som var för sig inte uppfyller kraven för att redovisas i redovisningen.
En immateriell tillgång är identifierbar enligt IAS 38 om den antingen:
(a) är avskiljbar, dvs att tillgången kan skiljas från andra tillgångar i redovisningsenheten och säljas, överföras, licensieras, uthyras eller bytas, antingen individuellt eller tillsammans med ett avtal som ger rättigheter till identifierbara tillgångar eller skulder oavsett huruvida redovisningsenheten avser att göra detta eller inte, eller
(b) beror på avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter oavsett om dessa rättigheter är överlåtbara eller avskiljbara från redovisningsenheten eller från andra rättigheter och skyldigheter.
En redovisningsenhet kontrollerar en tillgång om redovisningsenheten har rätt att erhålla de framtida ekonomiska fördelar som följer av den underliggande resursen och har rätt att begränsa åtkomsten för andra att tillgodogöra sig dessa ekonomiska fördelar enligt IAS 38. Möjligheterna för en redovisningsenhet att kontrollera de framtida ekonomiska fördelarna av en immateriell tillgång beror normalt på lagliga rättigheter som är verkställbara i en domstol. I avsaknad av juridiska rättigheter är det svårare att påvisa kontroll. Men rättsligt verkställda rättigheter är inte en nödvändig förutsättning för kontroll eftersom en redovisningsenhet kan ha möjlighet att kontrollera framtida ekonomiska fördelar på annat sätt.
Marknadskunskap och teknisk kunskap kan ge upphov till framtida ekonomiska fördelar enligt IAS 38. En redovisningsenhet kontrollerar dessa framtida ekonomiska fördelar om, exempelvis, denna kunskap skyddas av juridiska rättigheter såsom upphovsrätt, en konkurrensklausul i avtalet (om tillåtet) eller av en juridisk skyldighet för anställda att tillämpa sekretess.
En redovisningsenhet kan ha ett team av kompetent personal enligt IAS 38 samt kunna identifiera enskilda kunskaper som leder till framtida ekonomiska fördelar från utbildning. Redovisningsenheten kan även förvänta sig att personalen kommer att fortsätta att göra sina kunskaper tillgängliga för enheten. Däremot har ett företag oftast otillräcklig kontroll över de förväntade framtida ekonomiska fördelarna som ett team av kompetent personal och deras utbildning kan skapa för att dessa objekt skall uppfylla definitionen av en immateriell tillgång. Av liknande skäl är särskild ledningstalang eller teknisk talang egenskaper som sannolikt inte uppfyller definitionen för en immateriell tillgång om inte dessa talanger skyddas av legala rättigheter till användning och att de andra kriterierna i definitionen för en immateriell tillgång uppfylls.
En redovisningsenhet kan ha ett kundregister eller en marknadsandel och förvänta sig att dessa ansträngningar för att bygga kundrelationer och lojalitet kommer innebära att kunderna fortsatt handlar av redovisningsenheten enligt IAS 38. I avsaknad av rättsliga rättigheter för att skydda eller på andra sätt kontrollera relationer med kunder eller kundernas lojalitet till redovisningsenheten har redovisningsenheten inte tillräcklig kontroll över de förväntade ekonomiska fördelarna från kundrelationer och lojalitet för att definitionen för immateriella tillgångar skall uppfyllas.
Framtida ekonomiska fördelar som följer av en immateriell tillgång kan enligt IAS 38 innefatta intäkter från försäljning av produkter eller tjänster, kostnadsbesparingar eller andra fördelar till följd av användningen av tillgången i redovisningsenheten. Exempelvis kan användningen av immateriella rättigheter i en produktionsprocess minska framtida produktionskostnader snarare än öka framtida intäkter.
En utgift skall redovisas som en immateriell tillgång i balansräkningen enligt IAS 38 när redovisningsenheten kan visa att utgiften uppfyller:
(a) definitionen för en immateriell tillgång, och
(b) kriterierna för redovisning.
Dessa krav gäller de utgifter som erläggs initialt för att förvärva eller internt generera en immateriell tillgång och som uppkommer därefter för tillägg, ersättningar och underhåll enligt IAS 38.
En immateriell tillgång skall enligt IAS 38 redovisas endast om:
(a) det är sannolikt att de förväntade framtida ekonomiska fördelarna som kan hänföras till tillgången kommer att tillfalla redovisningsenheten, och
(b) utgifterna (anskaffningsvärdet) för tillgången kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.
En redovisningsenhet skall enligt IAS 38 bedöma sannolikheten för förväntade framtida ekonomiska fördelar med rimliga och försvarbara antaganden som utgör företagsledningens bästa uppskattning av de ekonomiska förhållanden som kommer att råda under den ekonomiska livslängden för tillgången.
En redovisningsenhet använder enligt IAS 38 bedömningar för att avgöra den grad av sannolikhet som är hänförlig till framtida ekonomiska fördelar baserat på de bevis som är tillgängliga när tillgången redovisas för första gången där större tyngd skall ges till externa bevis.
En immateriell tillgång skall initialt värderas till anskaffningsvärdet enligt IAS 38. Anskaffningsvärdet för en separat förvärvad immateriell tillgång består enligt IAS 38 av:
(a) dess inköpspris, inklusive importtullar och inköpsskatter, efter avdrag för rabatter, och
(b) direkt hänförliga utgifter för att färdigställa tillgången för dess avsedda användning.
Exempel på direkt hänförbara utgifter är enligt IAS 38:
(a) utgifter för ersättningar till anställda (enligt definition i IAS 19) som uppstår direkt för att uppföra tillgången till dess skick;
(b) arvoden som uppstår direkt för att framställa tillgången, samt
(c) utgifter för att testa om tillgången fungerar.
Exempel på utgifter som inte ingår i anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång är enligt IAS 38:
(a) utgifter för att introducera en ny produkt eller tjänst (inklusive utgifter för annonsering och reklam);
(b) utgifter för att bedriva verksamhet på en ny plats eller sälja till en ny kategori av kunder (inklusive utgifter för personalutbildning), och
(c) utgifter för administration och andra allmänna omkostnader.
I enlighet med IFRS 3 (Rörelseförvärv) skall immateriella tillgångar som förvärvas i ett rörelseförvärv värderas till verkligt värde vid förvärvstidpunkten enligt IAS 38. Det verkliga värdet för en immateriell tillgång avspeglar förväntningar om sannolikheten att de förväntade framtida ekonomiska fördelarna som är förknippade med tillgången kommer att tillfalla redovisningsenheten. Med andra ord förväntar sig redovisningsenheten att det finns ett inflöde av ekonomiska fördelar även om det råder osäkerhet om tidpunkt eller belopp för dessa inflöden.
I enlighet med IAS 38 och IFRS 3 skall en förvärvare vid förvärvstidpunkten redovisa en immateriell tillgång, separat från goodwill, oavsett om tillgången varit redovisad i det förvärvade företaget eller inte. Detta innebär att förvärvaren kan redovisa pågående forskning och utveckling som en immateriell tillgång skild från goodwill om forskningsprojektet uppfyller definitionen för en immateriell tillgång.
Pågående forsknings- och utvecklingsprojekt i ett förvärvat företag uppfyller definitionen av en immateriell tillgång enligt IAS 38 när det:
(a) motsvarar definitionen av en tillgång, och
(b) är identifierbar, det vill säga är avskiljbar eller uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter.
Immateriella tillgångar som förvärvas via ett byte med andra icke-monetära tillgångar skall värderas till sitt verkliga värde enligt IAS 38 om inte bytet saknar kommersiell substans eller om ingen tillförlitlig värdering kan göras av varken den överlämnade eller den mottagna tillgången. Om värdering till verkligt värde inte kan ske avseende en förvärvad immateriell tillgång via byte så skall det redovisade värdet för den bortbytta tillgången anses utgöra anskaffningsvärde för den anskaffade tillgången.
Ett byte har kommersiell substans enligt IAS 38 om:
(a) sammansättningen avseende den förvärvade tillgångens kassaflöden (ex. risk, timing och belopp) skiljer sig från sammansättningen avseende den bortbytta tillgången, eller
(b) företagsvärdet avseende den del av företagets verksamhet som påverkas av bytet förändras som ett resultat av utbytet, och
(c) skillnaden i (a) eller (b) är betydande i förhållande till det verkliga värdet av de tillgångar som utväxlas.
För att avgöra om en bytesaffär har kommersiell substans skall företagsvärdet bestämmas med hjälp av kassaflöden efter skatt enligt IAS 38.
Det verkliga värdet för en immateriell tillgång där inga jämförbara marknadstransaktioner finns är tillförlitligt mätbar enligt IAS 38 om (a) variationen inom intervallet av rimliga uppskattningar av verkligt värde inte är betydande för tillgången eller (b) sannolikheterna för de olika beräkningarna inom intervallet bedöms vara rimliga och kan användas för beräkning av verkligt värde.
Om en redovisningsenhet kan bestämma ett tillförlitligt verkligt värde enligt IAS 38 för antingen den tillgång som erhålls eller den tillgång som lämnas används i första hande det verkliga värdet för den tillgång som lämnas som uppskattning för den förvärvade tillgångens verkliga värde.
Internt genererad (upparbetad) goodwill skall inte redovisas som en tillgång i balansräkningen enligt IAS 38.
För att bedöma om en internt upparbetad immateriell tillgång uppfyller kriterierna för redovisning delar en redovisningsenhet enligt IAS 38 upp generering av tillgången i:
(a) en forskningsfas, och
(b) en utvecklingsfas.
Om en redovisningsenhet inte kan skilja forskningsfasen från utvecklingsfasen av ett internt projekt för att skapa en immateriell tillgång behandlar redovisningsenheten utgifterna som om de uppstått i forskningsfasen enligt IAS 38.
Inga immateriell tillgångar som uppstår på grund av forskning (eller i forskninfasen) skall redovisas enligt IAS 38. Utgifter för forskning (eller för forskningsfasen) skall redovisas som kostnader när de uppkommer. I forskningsfasen av ett internt projekt kan en redovisningsenhet inte visa att en immateriell tillgång kommer att generera troliga framtida ekonomiska fördelar enligt IAS 38.
En immateriell tillgång som uppstår från utveckling (eller i utvecklingsfasen) skall redovisas endast om redovisningsenheten kan demonstrera det följande enligt IAS 38:
(a) de tekniska möjligheterna att färdigsställa den immateriella tillgången så att den blir tillgänglig för användning eller försäljning.
(b) avsikten att färdigställa den immateriella tillgången för användning eller försäljning.
(c) dess förmåga att använda eller sälja den immateriella tillgången.
(d) hur den immateriella tillgången kommer att generera troliga framtida ekonomiska fördelar. Bland annat kan företaget visa att det finns en marknad för den immateriella tillgångens produktion eller den immateriella tillgången eller, om tillgången skall användas internt, nyttan av den immateriella tillgången.
(e) det finns adekvata tekniska, ekonomiska och andra resurser för att slutföra utvecklingen och användningen eller försäljningen av den immateriella tillgången. (f) dess förmåga att tillförlitligt mäta utgifterna hänförliga till den immateriella tillgången under dess utveckling. Internt upparbetade varumärken, artiklar, kundregister och liknande skall inte redovisas som immateriella tillgångar enligt IAS 38.
Enligt RFR 2.2 får en juridisk person (moderföretaget) redovisa utgifter för utveckling som kostnader under den period då de uppstår och behöver därmed inte aktivera dessa utgifter som en immateriell tillgång.
Anskaffningsvärdet för en internt upparbetad immateriell tillgång utgörs av summan av de utgifter som uppkommer från den dag då den immateriella tillgången först uppfyller kriterierna för att redovisas enligt IAS 38.
Utgifter för en immateriell tillgång som tidigare redovisats som kostnad får inte enligt IAS 38 redovisas som en del av anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång vid ett senare tillfälle.
Anskaffningsvärdet för en internt upparbetad immateriell tillgång utgörs av alla direkt hänförbara utgifter som krävs för att skapa, producera, och förbereda tillgången så att den fungerar enligt ledningens intentioner enligt IAS 38. Exempel på direkt hänförbara utgifter är:
(a) utgifter för material och tjänster som används eller förbrukas vid skapandet av den immateriella tillgången;
(b) utgifter för ersättningar till anställda (enligt definition i IAS 19) som härrör från generationen av den immateriella tillgången,
(c) avgifter för att registrera en juridisk rättighet, och
(d) avskrivningar och nedskrivningar avseende patent och licenser som används för att generera den immateriella tillgången.
Följande utgör inte utgifter för en internt upparbetad immateriell tillgång enligt IAS 38:
(a) försäljningsomkostnader, administrationsomkostnader och andra allmänna omkostnader som inte direkt kan hänföras till den immateriella tillgångens färdigsställande;
(b) identifierad ineffektivitet och initiala rörelseförluster som uppkommit innan tillgången uppnår planerad prestanda, och
(c) utgifter för att utbilda personal i att använda tillgången.
Utgifter för en immateriell post skall enligt IAS 38 redovisas som en kostnad när de uppkommit, såvida inte:
(a) utgiften är en del av anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång som uppfyller kriterierna för redovisning av en immateriell tillgång,
(b) utgiften förvärvas i ett rörelseförvärv och kan inte betraktas som en immateriell tillgång. Om detta är fallet, utgör utgiften en del av det belopp som redovisas som goodwill vid förvärvstidpunkten (se IFRS 3).
Internt genererade varumärken, utgivningsrätter för tidningar och publikationer, kundregister och liknande skall inte redovisas som tillgång i balansräkningen enligt IAS 38.
Efter anskaffningstidpunkten skall en redovisningsenhet enligt IAS 38 välja att tillämpa antingen anskaffningsvärdemetoden eller omvärderingsmetoden som sin redovisningsprincip avseende värdering av immateriella tillgångar. Om en immateriell tillgång redovisas enligt omvärderingsmetoden skall alla andra immateriella tillgångar inom samma klass värderas enligt omvärderingsmetoden om det finns en aktiv marknad för dessa tillgångar.
En klass av immateriella tillgångar är en grupp tillgångar av samma slag som används på ett liknande sätt i redovisningsenhetens verksamhet enligt IAS 38. Posterna inom en klass av immateriella tillgångar skall omvärderas samtidigt för att undvika selektiv omvärdering av tillgångar och att beloppet för immateriella tillgångar i redovisningen består av en mix av värden vid olika datum.
Anskaffningsvärdemetoden innebär enligt IAS 38 att en immateriell tillgång redovisas till sitt anskaffningsvärde minus ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar.
Omvärderingsmetoden innebär att en immateriell tillgång efter det initiala redovisningstillfället vid förvärvstidpunkten enligt IAS 38 skall värderas till omvärderat belopp som utgörs av verkligt värde vid värderingstidpunkten minus ackumulerade avskrivningar. Det verkliga värdet skall bestämmas som marknadsvärdet på en aktiv marknad. Omvärderingar skall göras med sådan regelbundenhet att det redovisade värdet för tillgångarna inte skiljer sig väsentligt från verkligt värde.
Omvärderingsmetoden tillåter enligt IAS 38 inte:
(a) omvärdering av immateriella tillgångar som inte tidigare har redovisas som tillgångar, eller
(b) initial redovisning av immateriella tillgångar till andra belopp än anskaffningsvärdet.
Omvärderingsmetoden tillämpas efter det att en tillgång redovisats initialt till anskaffningsvärdet enligt IAS 38.
Om en immateriell tillgång omvärderas får enligt IAS 38 eventuella ackumulerade avskrivningar vid tidpunkten för omvärderingen antingen:
(a) omräknas proportionellt med bruttoförändringen i det redovisade bruttovärdet för tillgången så att det redovisade värdet för tillgången efter omvärdering motsvarar det omvärderade beloppet, eller
(b) elimineras mot bruttovärdet för tillgången, nettovärdet redovisas som det omvärderade värdet för den immateriella tillgången.
Om en immateriell tillgång i en klass för omvärderade immateriella tillgångar inte kan omvärderas eftersom det inte finns någon aktiv marknad för denna tillgång skall tillgången enligt IAS 38 redovisas till dess anskaffningsvärde med avdrag för ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar.
Om det verkliga värdet för en omvärderad immateriell tillgång inte längre kan bestämmas genom hänvisning till en aktiv marknad skall det redovisade värdet på tillgången enligt IAS 38 utgöras av det senast omvärderade värdet minus senare ackumulerade avskrivningar och ackumulerade nedskrivningar.
Den omständigheten att en aktiv marknad inte längre finns för en omvärderad immateriell tillgång kan enligt IAS 38 tyda på att tillgången kan ha minskat i värde och att det måste testas i enlighet med IAS 36.
Om det verkliga värdet för tillgången kan fastställas genom hänvisning till en aktiv marknad vid ett senare tillfälle skall omvärderingsmetoden tillämpas från det datumet enligt IAS 38.
En juridisk person (moderföretaget) får enligt RFR 2.2 inte (före 2011) tillämpa omvärderingsmetoden vid efterföljande värderingar av immateriella tillgångar. En juridisk person (moderföretaget) får dock enligt RFR 2.2 tillämpa årsredovisningslagens (1995:1554) regler om uppskrivning av anläggningstillgångar. En anläggningstillgång i en juridisk person får därmed skrivas upp om det finns ett tillförlitligt och bestående värde som väsentligt överstiger redovisat värde och om uppskrivningsbeloppet sätts av till en uppskrivningsfond eller används för att öka aktiekapitalet genom en fondemission eller en nyemission.
Om en immateriell tillgångs redovisade värde ökar som en följd av en omvärdering skall ökningen enligt IAS 38 redovisas som omvärderingsdifferenser (other comprehensive income) och ackumuleras under eget kapital i posten omvärderingsöverskott. Ökningen skall redovisas i resultaträkningen i den mån den motsvarar en tidigare omvärderingsförlust för samma tillgång som tidigare redovisats i resultaträkningen.
Om en immateriell tillgångs redovisade värde minskar som en följd av en omvärdering skall minskningen enligt IAS 38 redovisas i resultaträkningen. Värdeminskningen skall redovisas som omvärderingsdifferenser (other comprehensive income) i den mån förlusten utgör en minskning av en tidigare redovisad omvärderingsvinst för tillgången. Minskningen som redovisas som omvärderingsdifferenser (other comprehensive income) skall reducera ackumulerat belopp i eget kapital avseende posten omvärderingsöverskott.
Det ackumulerade omvärderingsöverskottet under eget kapital kan överföras till balanserat resultat när omvärderingsöverskottet har blivit realiserat enligt IAS 38. Hela omvärderingsöverskottet kan realiseras vid en utrangering eller avyttring av tillgången. Överföringen från omvärderingsöverskott till balanserat resultat görs inte via resultaträkningen.
En redovisningsenhet skall bedöma om den ekonomiska livslängden för en immateriell tillgång är begränsad eller obegränsad enligt IAS 38 och om den ekonomiska livslängden är begränsad skall den ekonomiska livslängden uppskattas. En immateriell tillgång skall anses ha en obegränsad nyttjandeperiod då, baserat på en analys av alla relevanta faktorer, det inte finns någon förutsägbar gräns för den tidsperiod under vilken tillgången förväntas generera nettoinbetalningar för redovisningsenheten. Kostnadsredovisningen för en immateriell tillgång baseras på dess livslängd, immateriella tillgångar med begränsad nyttjandeperiod skrivs av och immateriella tillgångar med obegränsad nyttjandeperiod skrivs inte av.
I en juridisk person (moderföretaget) skall immateriella tillgångar med en obegränsad ekonomisk livslängd skrivas av enligt RFR 2.2. Om avskrivningstiden för en immateriell tillgång i en juridisk person (moderföretaget) är längre än 5 år skall detta anges enligt RFR 2.2 och skälen till att denna längre avskrivningstid tillämpas skall också anges.
Den ekonomiska livslängd för en immateriell tillgång som uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter skall inte överstiga denna period av avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter men kan vara kortare beroende hur länge redovisningsenheten förväntar sig att använda tillgången enligt IAS 38. Om avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter gäller under en begränsad tid som kan förnyas skall den ekonomiska livslängden för den immateriella tillgången inkludera förnyelseperioder endast om det finns belägg för att förnyelsen kan göras utan betydande kostnader.
Den ekonomiska livslängden för en återanskaffad rättighet som redovisas som en immateriell tillgång i en förvärvsanalys vid ett företagsförvärv skall vara enligt avtalsperioden och får inte inkludera förnyelseperioder enligt IAS 38.
Det avskrivningsbara beloppet för en immateriell tillgång med begränsad ekonomisk livslängd skall fördelas på ett systematiskt sätt över nyttjandeperioden enligt IAS 38. Avskrivningar skall göras när tillgången är tillgänglig för användning, det vill säga när tillgången finns på plats och är i det skick som krävs för att tillgången skall fungera på avsett sätt enligt ledningens intentioner. Avskrivningar skall upphöra att göras när tillgången börjar klassificeras som innehav för försäljning (eller ingår i en avyttringsgrupp som skall säljas) enligt IFRS 5 eller då tillgången utrangerats eller avyttrats. Avskrivningarna skall avspegla det mönster av framtida ekonomiska fördelar som förväntas konsumeras av redovisningsenheten. Om det här mönstret inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt skall den linjära metoden för avskrivning användas. Den avskrivning som görs under varje redovisningsperiod skall redovisas i resultaträkningen om inte IAS 38 eller en annan rekommendation kräver att avskrivningsbeloppet skall inkluderas i det redovisade värdet för en annan tillgång.
Restvärdet för en immateriell tillgång med begränsad ekonomisk livslängd skall enligt IAS 38 antas vara noll om inte:
(a) det finns ett åtagande från en tredje part att köpa tillgången vid slutet av nyttjandeperioden eller
(b) det finns en aktiv marknad för tillgången och
(i) restvärdet kan fastställas genom hänvisning till denna marknad, och
(ii) det är troligt att en sådan marknad kommer att finnas vid slutet av tillgångens nyttjandeperiod.
Avskrivningstiden och avskrivningsmetoden för en immateriell tillgång med begränsad ekonomisk livslängd skall omprövas minst en gång varje räkenskapsår enligt IAS 38. Om den förväntade ekonomiska livslängden för tillgången skiljer sig från tidigare uppskattningar av den ekonomiska livslängden skall avskrivningstiden ändras i motsvarande mån. Om det har skett en förändring i det förväntade mönstret gällande förbrukningen av de framtida ekonomiska fördelarna som är förknippade med tillgången skall avskrivningsmetoden ändras för att återspegla detta förändrade mönster. Sådana förändringar skall redovisas som förändringar i uppskattningar och bedömningar i enlighet med IAS 8.
En immateriell tillgång med en obegränsad ekonomisk livslängd skall inte skrivas av enligt IAS 38.
I enlighet med IAS 36 är en redovisningsenhet skyldig att testa en immateriell tillgång med obegränsad ekonomisk livslängd för nedskrivning genom att jämföra dess återvinningsvärde med dess redovisade värde:
(a) årligen, och
(b) närhelst det finns en indikation på att den immateriella tillgången kan ha minskat i värde.
Den ekonomiska livslängden för en immateriell tillgång som inte skrivs av skall ses över under varje redovisningsperiod för att avgöra om händelser och omständigheter fortsatt stödjer antagandet om en obegränsad ekonomisk livslängd enligt IAS 38. Om en obegränsad livslängd inte längre kan försvaras skall den begränsade ekonomiska livslängden uppskattas och förändringen skall redovisas som en förändring i redovisningsmässiga uppskattningar och bedömningar i enlighet med IAS 8.
En immateriell tillgång skall bokas bort från balansräkningen enligt IAS 38:
(a) vid utrangering eller avyttring, eller
(b) när inga framtida ekonomiska fördelar förväntas från tillgången.
Den vinst eller förlust som uppkommer när en immateriell tillgång bokas bort från balansräkningen bestäms av skillnaden mellan försäljningspriset och det redovisade värdet för tillgången enligt IAS 38. En vinst eller förlust vid utrangering eller avyttring av immateriella tillgångar skall redovisas i resultaträkningen som vinst eller förlust men vinster skall absolut inte redovisas som intäkter från den löpande verksamheten.
En redovisningsenhet skall upplysa om följande enligt IAS 38 för varje slag av immateriella tillgångar, åtskillnad skall göras mellan internt upparbetade immateriella tillgångar och andra immateriella tillgångar:
(a) huruvida den ekonomiska livslängden är obegränsad eller begränsad och om den ekonomiska livslängden är begränsad skall avskrivningstiden eller avskrivningsfaktorn anges;
(b) den avskrivningsmetod som används för immateriella tillgångar med begränsad ekonomisk livslängd;
(c) bokfört bruttovärde och eventuella ackumulerade avskrivningar (aggregerade med ackumulerade nedskrivningar) i början och slutet av redovisningsperioden;
(d) de poster i resultaträkningen där avskrivningarna av immateriella tillgångar redovisas;
(e) en avstämning av det redovisade värdet vid periodens början och slut som visar:
(i) nyanskaffningar med särskild uppgift om de som framställts internt, de som har förvärvats separat och sådana som förvärvats genom företagsförvärv;
(ii) tillgångar som innehas för försäljning eller ingår i en avyttringsgrupp som innehas för försäljning i enlighet med IFRS 5 och andra avyttringar;
(iii) ökningar eller minskningar under perioden till följd av omvärderingar och nedskrivningar som redovisats som omvärderingsdifferenser (other comprehensive income) enligt IAS 36;
(iv) nedskrivningar som redovisats i resultaträkningen under perioden i enlighet med IAS 36;
(v) nedskrivningar som återförts i resultaträkningen under perioden i enlighet med IAS 36;
(vi) avskrivningar som redovisats under perioden;
(vii) nettovärdet för valutakursdifferenser som uppstått vid omräkning av finansiella rapporter till presentationsvalutan och vid omräkning av en utlandsverksamheten till redovisningsenhetens presentationsvaluta, och
(viii) andra förändringar i det redovisade värdet under perioden.
En redovisningsenhet skall också enligt IAS 38 upplysa om:
(a) för en immateriell tillgång som bedöms ha en obegränsad ekonomisk livslängd skall det redovisade värdet för denna tillgång anges och de skäl som stödjer bedömningen av en obegränsad nyttjandeperiod skall också anges. När dessa skäl anges skall redovisningenheten ange de faktorer som spelade en signifikant roll vid bestämmandet av den obegränsade ekonomiska livslängden.
(b) en beskrivning av det redovisade värdet och den kvarstående avskrivningstiden för varje enskild immateriell tillgång som är av väsentlig betydelse i redovisningsenhetens redovisning.
(c) för immateriella tillgångar som förvärvats genom statliga bidrag och initialt redovisats till verkligt värde skall:
(i) det verkliga värdet som redovisades initialt för dessa tillgångar anges;
(ii) deras redovisade värde, och
(iii) om de värderas enligt anskaffningsvärdemetoden eller omvärderingsmetoden.
(d) förekomsten och redovisade värden för immateriella tillgångar vars titel är begränsad och det redovisade värdet av immateriella tillgångar som ställts som säkerhet för skulder.
(e) storleken på avtalsenliga åtaganden om förvärv av immateriella tillgångar.
Om immateriella tillgångar redovisas till omvärderade belopp skall en redovisningsenhet lämna upplysning om följande enligt IAS 38:
(a) per klass av immateriella tillgångar:
(i) den faktiska tidpunkten för omvärderingen;
(ii) det redovisade värdet för omvärderade immateriella tillgångar, och
(iii) det redovisade värde som skulle ha redovisats om anskaffningsvärdemetoden hade tillämpats;
(b) omvärderingöverskottet som avser immateriella tillgångar vid början och slutet av redovisningsperioden med angivande av förändringar under perioden och eventuella restriktioner avseende dess överföring till aktieägare, och
(c) de metoder och betydelsefulla antaganden som använts för att uppskatta tillgångarnas verkliga värden.
En redovisningsenhet skall enligt IAS 38 lämna upplysning om den aggregerade summan av utgifter för forskning och utveckling som redovisats som kostnad under redovisningsperioden.
En juridisk person (moderföretaget) skall dessutom lämna följande upplysningar enligt RFR 2.2:
a) Oavskrivet uppskrivningsbelopp.
b) Ackumulerade avskrivningar.
c) Ackumulerade nedskrivningar.
d) Ackumulerade uppskrivningar.
Uppdaterad: 2009-09-30
Copyright 2009 © Arsredovisning.biz